fredag, september 05, 2008

Recension: The Fabulous Journey to the Center of the Earth (1976)


Tänk så mycket gummimonster Jules Verne och Edgar Rice Burroughs indirekt skapade med sina äventyrsberättelser. Antingen i renodlade filmatiseringar som i denna spanska version av en Verne-historia, här kallad The Fabulous Journey to the Center of the Earth, eller filmer som bara är starkt... kopierade :)

Här har vi alla fall den stolte Professor Otto Lindenbrock (Kenneth More) som av en slump (eller?) råkar få tag i en karta och dagbok som visar vägen till ett grottsystem som leder ner till jordens medelpunkt. Tillsammans med sin dotter Glauben (Ivonne Sentis) och hennes fästman, den tafatte militären Axel (Pep Munné) så beger de sig till Island, där ingången finns i närheten av vulkanen Sneffels.

Man hyr fåraherden Hans (Frank Braña) för ett får per dag och klättrar ner i det okända. Det går genast illa, man förlorar vattnet och dagboken med instruktionerna blåser bort och försvinner ner i de heta gaserna. Som tur var så träffar man på den mystiske Olsen (Jack Taylor), en lokal forskare som verkar mer insatt i miljön än vad han vill berätta.

Till slut, efter diverse faror och äventyr, så kommer man fram till en gigantiska underjordisk ocean och bygger sig en flotte... och sedan så bjuds det på allehanda gummimonster, mattepaintings och jättesvampar!

Här har vi en aktouriserad asball film. På samma sätt som Kevin Connors filmer med Doug McClure så är stilen gammeldags och det fokuseras på gummimonster av alla de slag. Journey är nog dock en aningen mer seriös än dess brittiska konkurrenter, speciellt när det gäller monster och övriga effekter, där man faktiskt försökt få till någon form av realism. Även om det givetvis inte går att se på ett realistiskt sätt med den budgeten. I alla fall är den också väldig snygg, med vad som ser ut att vara många riktiga spektakulära grottor och vyer.

Skådespelarna är stabila och där speciellt Jack Taylor gör en väldigt cool och mystisk insats. Men karln är en bra skådis också, vilket många glömmer bort efter att ha sett han i allt för många Jess Franco-rullar.

Ja, gillar man Kevin Connor, Doug McClure, monsterfilm och snygga äventyrsfilmer så ska man se den. Sedan undrar jag om det är en slump att det dyker upp en gigantisk apa i den här filmen... detta var trots allt den tiden Dino De Laurentiis version av King Kong regerade på biograferna...