onsdag, september 03, 2008

Recension: Golden Eagle (1970)


Det tog ett tag, men jag kände att det var dags att skriva några ord om en film som följt mig i ett par år nu. Det gick så långt att jag tog mig till Pattaya i Thailand för att kunna besöka den minnesplats som är upprättat efter filmens huvudskådis, Mitr Chaibancha. Golden Eagle är nog den filmen som han är mest berömd för, trots att han spelade (oftast huvudroller) i 266 långfilmer under 15 år!

Mitr Chaibancha spelar Rom Rittikrai, en privatdetektiv som till ytan är rent utsagt muppigt störig. Han verkar småfeg, är ett berömt fyllo och är allmänt pinsam. Men allt är ett spel. Egentligen är han Red Eagle, en maskerad brottsbekämpare, som rensar bort Thailands avskum med väl avvägda karateslag och skottdueller.

Men någon vill han ont! En falsk Red Eagle dyker upp och börjar mörda prominenta personer, politiker och andra makthavare, och Rom är så illa tvungen att bli... Golden Eagle! Så iklädd tajta guldkläder, en guldmask och antydan till kulmage så ger han sig i kast med den onda, onda, onda brottsliga organisationen Red Bamboo. Den leds av Bakin (Ob Boontid), en elak hypnotisitör som lärt sig konsten "på samma ställe som Rasputin". Målet är att sänka Thailand och skapa en kommunistisk superstat!

Golden Eagle myglar sig in, och mycket med hjälp av sin vackra och karatesparkande assistent Oy (Petchara Chaowarat) och visar vart skåpet ska stå!

Golden Eagle är knepig att få tag i, men den officiella thailändska dvdn går att hitta om man letar lite. Den är i korrekt ratio, men själva printen är så sliten att den ganska effektivt döljer hur snygg filmen är. Det är en effektivt regisserad rulle, minst sagt, om än med väldigt låg budget. Tänk er italienska/turkiska agent och crime-filmer från samma period så förstår ni vad det rör sig om, både story- och stilmässigt. Som actionfilm så bjuds det på sköna Batman-liknande slagsmål då och då och en längre actionscen på slutet då polisen invaderar skurkarnas ö.

Den är också schyst politiskt okorrekt där homosexuella förekommer, men bara som transvestiter (det bjuds på trans-fighting också kan tilläggas) och med nedlåtande utttryck. Men det ska också tilläggas att en av filmens huvudroller klär sig som kvinna och kickar omkring i damstrumpor i en lång sekvens, utan att det görs någon större deal av den saken.

De visuella effekterna är ganska primitiva och inte alltid helt lyckade, men har man förstått vad man gett sig in på så är det en finfin liten kitch-fulle. Skådespelarmässig är den ganska jämn, med ett brett register av överspeleri från en del komiska poliser och givetvis de elaka skurkarna som skrattar högt och länge så fort de gjort något ondsint.

Mitr Chaibancha dog under inspelningen, och som extramaterial får vi se hans kremering också. Bland annat så bär man omkring på en likstel, uppsvälld och lätt blåslagen Chaibancha innan den sista vilan. Kul.

Vill veta mer om hans öde så rekommenderar jag den här länken.

Efter Chaibancha dog så tog ultracoole Sombat Metanee och hård-som-fan-killen Sorapong Chatree över i branschen, och nu många år senare så är de populära karaktärsskådisar. Kanske hade vi sett Chaibancha där också idag om inte den tragiska olyckan inträffat. Det är något jag beklagar. Han var en förbannat cool skådis.