Recension: Postal (2007)

Så, äntligen fick jag skratta lite. Vilket verkligen var på tiden. Uwe Bolls Postal kommer aldrig att vinna några Oscars (men vem bryr sig om den skiten egentligen?), men den vann i alla fall mitt hjärta - för att skriva lite sött.

Zack Ward spelar Postal Dude, en minst sagt misslyckad kille som aldrig får jobb och blir hårt förnedrad under arbetsintervjuer. Hans fru väger 300 kg och knullar alla som kommer i närheten, inklusive redneck-grannen med ruttna tänder. Hans morbror heter Uncle Dave och är sektledare, där det mest går ut på att man röker mycket marijuana, har sex och utövar kontroll över andra medlemmar i sekten.

Samtidigt åker den totalt omoraliska polisen Officer Greg (Chris Spencer) omkring tillsammans med den tyske invandraren Officer John (Ralf Moeller) och försöker lära honom att agera som en äkta amerikan: dvs uttnyttja folk åt höger och vänster, förnedra handikappade, skjuta utlänningar och knulla Postal Dudes feta fru.

Mitt uppe i detta planera Osama Bin Laden (en väldigt, väldigt rolig Larry Thomas) en ny terroristattack, som ska slå den förra (9/11) med hästlängder! Det är nämligen så att det har kommit ett antal tusen Krotchy-dockor från Kina som alla innehåller fågelinfluensan! Dessa ska säljas på nöjeslandet Little Germany, en nazistisk nöjesparken som regissören Uwe Boll driver.

Naturligtvis korsas alla vägar, och man börjar skjuta på allt som rör sig. Helst barn.

Fan, den var faktiskt rolig. Den levde upp till den lilla hypen som faktiskt finns. Uwe leverar ett hyfsat intelligent manus (jepp, fast uppblandat med riktigt dumma skämt) som driver med korkade, bakåtsträvande och lättlurade människor - av alla nationaliteter. Det är såna som låter sig luras av politik, krig, religion, sex... whatever. Högt blandas med lågt, men när det väl är lågt så är det lågt - och det är uppenbarligen ingen skäms för. I en hejdlös massakerscen så är det bara barn som blir sönderskjutna, och det visar sig att 9/11-attacken orsakades av överaggressiva passagerare på ett av planen! Bara det är underbart.

Den har väl en hyfsat begränsad budget och filmen håller sig inom hyfsat små ytor för det mesta, men den blir aldrig trist och den ena sköna scenen avlöser den andra. Det bästa är egentligen att man har lyckats skapa... inte trovärdiga... men intressanta karaktärer. Såna som man känner sig engagerade i. Zack Ward är en riktig komisk begåvning och får bra uppbackning av Dave Foley i en minst sagt naken roll.

Sedan måste man ge Uwe cred. Det är inte alla som visar sig själv som en nazistisk, självgod pedofil som får spö av den riktiga skaparen till dataspelet Postal eftersom han gjort en sådan sugig film.

Skön rulle. Den fick mig att skratta ordentligt, och den fick mig att vilja se om den. Bravo! (dessutom var slutet ganska vackert...)