lördag, september 06, 2008

Recension: Syndicate Sadists (1975)


Som jag säkert nämnt tidigare så är jag ganska oinsatt i den italienska crime-genren, så därför känns varje upptäckt som något speciellt. Nu vet jag inte riktigt vad den allmänna opinionen om Syndicate Sadists är, men själv tycker jag att den är en väldigt solid och actionspäckad rulle med Tomas Milian i högform!

Tomas Milian spelar Rambo, som rider in i Milan på sin kära motorcykel. Han träffar en gammal polare som försöker övertyga honom om att gå med i en privat polisstyrka, men Rambo är tveksam. Samtidigt kidnappas sonen till en lokal miljonär och kompisen får för sig att själv, och på det sättet norpa lite karriärspoäng, hitta kidnapparna.

Det slutar dock med att han blir mördad och Rambo får för sig att hämnas. Han söker upp de två stora maffiagängen som styr staden, varav det enda står bakom kidnappningen, och börjar provocera upp dem mot varandra. Men naturligtvis är det folk som anar ugglor i mossen och både Rambo och hans nära och kära råkar illa ut.

Han får helt enkelt lätta på ett kol och se till att utrota båda gängen så fort som möjligt!

Syndicate Sadists är en enkel film, men väldigt effektivt. Grundstoryn är hämtat från A fistful of dollar, medan karaktären - snäll kille med mörkt förflutet och kapabel till övervåld - är direkt inspirerad av David Morells bok First Blood (dvs Rambo). Storyn hålls samman med en ovanligt nedtonad Tomas Milian (som gärna tar ut svängarna rejält på skådespelarfronten) som iklädd röda hattar och läderjacka både visar en förvånande mänsklig värme och talang för att snabbt döda folk med allt från karateslag till pistol.

Umberto Lenzi, regissören, är helt klart Italiens svar på William Friedkin och John Frankenheimer. Liksom de två gossarna så kör han sin action down and gritty och öser på med handkamera, rått våld och oftast direkt på location med "riktiga" människor som tittar förvånat på i bakgrunden. Givetvis har han aldrig haft samma budget som sina amerikanska vänner, men han klarar sig bra ändå. Det bjuds på några väldigt snabba och schysta bil- och motorcykeljakter, slagsmål och gott om blodig skottlossning.

I en mindre, men bra gestaltad, roll ser vi även Joseph Cotten. Han är är riktigt gammal och sliten, men gjuter fin bild av en åldrad gudfader som håller på att tappa greppet till en yngre och mer sadistisk generation av mafiosos...