måndag, september 08, 2008

Så söt man kunde vara då!


Det känns som en annan människa. En helt annan människa. Jag har inga direkta minnen av hur det var att vara barn. Det är som att titta på bilder av docka. Eller en marionett. Något som ännu inte hade formats till den riktiga människa som sedan dök upp.

Jag tror jag först började uppfatta mig som en egen personlighet när jag var 18-19 år. Innan dess var man bara ett skal där skolor försökte pressa in åsikter och moral. Men jag pressade alltid emot. En del tog jag åt mig, sånt som passade mig - för det är viktigast. Resten lät jag gå in genom ena örat och ut genom det andra.

Det är skönt. Jag tror jag formade mig själv i mångt och mycket, vilket fler borde göra. Vissa bra saker fick jag från mina föräldrar, men det mesta känns det som om jag kom underfund med själv. För att fortsätta min egen självgodhet så måste jag erkänna att jag gillar min personlighet. Jag gillar det jag skapade. Jag är min egen gud som jag skrivit innan på bloggen, och jag själv är min bästa och främsta skapelse.