fredag, oktober 31, 2008

Att provfilma


Det går i vågor, provfilmningarna. Ofta så orkar jag inte ens bry mig om vad som är på marknaden för tillfället, men ibland så tar jag mig en glutt och kollar vad det behövs för typer i reklamfilmer och andra projekt. Nu i veckan så gick jag på två provfilmningar, vilket alltid är trevligt. Speciellt, som med den andra, när man inte riktigt vet vad som väntar en när man kommer dit. Jag föredrar nästan det före att hårdplugga ett manus några dagar före. Först var jag på casting för en TV-serie, en avancerad statistroll - fast egentligen två roller de ville att jag skulle testa. Jag fick manus några dagar före och det är naturligtvis inga problem att lära sig replikerna, men för mig är det bara en nackdel. Replikerna blir som ett litterärt fängelse som jag låser fast mig vid för mycket. Oftast blir jag mer nervös och spänd också.

Till exempel när jag spelade in Camp Slaughter så hade jag inga problem att komma ihåg alla repliker jag hade (uttalet är dock en helt annan sak), och det var helt enkelt för att jag inte pluggade FÖR mycket. Jag läste manuset när jag fick det första gången, sedan några dagar till före inspelningen. Möjligtvis drog jag igenom det en kortis innan tagning också. Men man ska inte överarbeta inlärningen. Det fungerar ändå, i alla fall för mig.

Vid det andra tillfället så ringde de mig dagen före och undrade om jag ville träffas. Jag visste vad det var reklam för, men i övrigt så frågade jag inte ens om resten. Adress och tid var det jag behövde. Det tar ungefär tio minuter för mig att komma igång, att känna att replikerna sitter och att ska bli avslappnad och få lättare att improvisera. Tack och lov fick jag tillfälle för det här och jag tycker det gick väldigt bra, även om chansen att jag skulle få rollen naturligtvis - rent statistiskt - antagligen är väldigt liten.

Här är några tips för er som kanske någon gång kommer på en provfilmning:

* Har ni fått manus, se till att kunna det. Jag har sett andra som jag spelat emot på provfilmningar som mest sett det hela som en ploj och inte kunnat ett skit. Det förstör givetvis både för en själv och för den man eventuellt spelar emot.

* Var inte rädd för att göra bort er. Den enda som ser er är den som sköter provfilmningen och eventuellt någon till. I alla fall jag varit med om så föredrar de om man vågar lite. För det måste man som skådespelare. Det finns ingen anledningen att ens reflektera över om man ser snygg ut eller gör bort sig - om det inte är så att man SKA se snygg ut. Det senare har jag dock aldrig behövt tänka på.

* Den finns en anledning att de har kallat er. Troligen beror det mest på grund av utseendet, eftersom de troligen ser stillbilder först. Så grejen är, är du tjock, har stor näsa, rött hår, två meter lång eller något annat som kan sticka ut ur mängden så är det antaligen anledning att du är där. Så var dig själv.

* Skryt inte om hur bra du är, gör du ett dåligt jobb så finns det risken att du aldrig blir kallad igen. Men å andra sidan, var inte för blygsam heller. Var rak i kommunikationen, lyssna på vad de säger och gör som de säger.

* Kom i lagom tid. Jag brukar komma några minuter innan utsatt tid, då det oftast räcker med det. Provfilmningen går snabbt - med väldigt få undantag, och castingmänniskorna är oftast väldigt effektiva under arbetet. Kommer du för sent, speciellt utan någon vettig anledning, så är det ganska kört. Kommer du för tidigt så blir det ett stressmoment både för dig själv och för de du ska prova för.


Sedan tycker jag det är viktigt att inte vara påträngande heller. Jag går dit, provfilmar, gör mitt bästa och sedan lämnar jag det. Ringer de så ringer de. Jag hör aldrig av mig för att "kolla hur det går", det tycker nog alla inblandade bara är drygt. Jag är ganska ojämn som skådis, speciellt på provfilmningar. En bra person som instruerar mig gör att jag gör ett bra jobb. För någon utbildning har jag inte och inte heller någon "metod" att alltid vara bra. Av tio provfilmningar brukar jag få en roll. Och då gör jag knappt några provfilmningar.

Det är en trevlig hobby, och den har gett mig mer stålar än alla år bakom kameran...:)