söndag, oktober 19, 2008

Det abnormala fel-vånings-misstaget!


När det gäller teknik, speciellt sån teknik som ska förflytta människor framåt, bakåt, åt sidan eller hur som helst, så är jag hyfsat handikappad. Mest för att jag inte riktigt vet hur man ska bete sig - utom i hissar då, där jag fan är den enda som vet hur man ska bete sig! Jajaj. Eller ja, det stämmer inte riktigt, för jag har haft ett problem sedan jag flyttade ner till Stockholm och börjat jobba i kontorsbyggnader där varje våning ser likadan ut.

Det hände senast förra veckan då jag kliver in i hissen, där det givetvis står en annan person som ska upp. Hon ska till våning fem, jag ska till våning fyra. Enkelt. Så vi åker upp, hissen stannar och en annan person kliver på. Så av ren automatik kliver jag ur hissen och går mot kontoret. Tills jag inser att det bara är våning två! Vi har åkt en enda våning! Hur ska jag göra? Vända om, säga "Oups" och ta hissen vidare upp och bara försökta skoja bort mitt misstag?

Nä, givetvis inte. Jag stoppar för en tiondels sekund för att se om jag tänker vända mig om, men fortsätter istället mot dörren - som naturligtvis är låst och som jag ändå inte kommer in igenom. För att de inte ska se detta klanteri så låtsas jag få mobilsamtal så att jag kan stanna upp och plocka fram mobilen (varför jag nu måste stanna till för att göra nåt sånt?) och invänta att hissen åkt vidare.

Sedan surt vända tillbaka till hissarna (efter att ha funderat på trappan några sekunder, men risken är för stor att stöta på någon av vittnena) och invänta en annan hiss upp till min våning.

Det har väl hänt fyra-fem gånger sedan flytten till Stockholm. Måste skärpa mig, eller bara svälja stoltheten och leva med fel-vånings-misstaget. Fast vem vill erkänna något sådant abnormalt?