onsdag, oktober 08, 2008

Du Gamla, Du Fria - En sågning av en nationalsång


Du gamla, du fria, du fjällhöga nord
Du tysta, du glädjerika sköna
Jag hälsar dig, vänaste land uppå jord,
/:Din sol, din himmel, dina ängder gröna:/

- Vette fan om vi är så fjällhöga ändå? Norge har väl betydligt mer fjäll och skit än Sverige? Eller försöker vi rida på Norges skönhet som vanligt, när ändå större delen av Norrland ser ut som Sundsvall? Glädjerika? Mystiskt uttryck, för är det något land där vi är så nedtryckta av vår egen seriositet så är det väl Sverige? Jag kan köpa det för andra länder som har glädjen i kulturen, men det här pekoraklet kan inte övertygad en efterbliven apa att vi är "glädjerika". Tyst kan jag väl hålla med om. Som i tyst och ointressant, eftersom ingen orkar öppna munnen och protestera. Eller säga något utöver det vanliga. För det mesta i alla fall, om det inte handlar om att korvpriset har höjts med 50 öre. Sedan, "fria"? Det är väl att ta i. Neutrala är väl det sanna ordet, med tanke på hur många gånger vi har undvikit konflikter på grund av feghet.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat ditt namn flög över jorden
Jag vet att du är och förblir vad du var
/:Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden:/

- Det börjar med ett sanningens ord i alla fall! För Sverige är väl ett land som tronar på minnet av fornstora dar. Vad har vi annars att trona på? Sverige är ingenting, men uppenbarligen har vi inbillat oss att vi var något en gång i tiden. Senaste gången vårt namn flög över jorden var när vikingarna fick spö över mer överlägsna och intelligenta krigare och handelsmän, och vi flög i en liten båge rakt ner i närmast dynghög med ett svärd genom huvudet. Och visst förblir vi vad vi var, då Sverige är landet utan någon större intellektuell utveckling. I alla fall inte hos ursprungsbefolkningen. Vette fan om jag vill dö norden. Kallt, mörkt och dålig service. Tar hellre spanska solkusten eller en bungalow i Thailand.

Jag städes dig tjäna mitt älskade land,
dig trohet till döden vill jag svära
Din rätt skall jag värna med håg och med hand
/:Din fana, högt den bragderika bära:/

- Jomen tjena! Här svärs inte någon trohet intill döden! Personligen tjänar jag bara mig själv och möjligtvis mina älskade, men Sverige har väl aldrig betytt något egentligen. Det är ett land som vilket annat land, om än lite längre och ett älg-paradis för tyskar. Vad är det för speciellt med vår fana egentligen? Det är två färger, en kristen symbol och ja... det är ingenting. Bara det. Duger som bordsduk på ett barnkalas. Eller som en massa annat.

Med Gud skall jag kämpa för hem och för härd
för Sverige, den kära fosterjorden
Jag byter dig ej mot allt i en värld
/:Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden!:/

- Först och främst, den som blandar in vidskepligheter som gud i det hela har inget att hämta hos mig. Richard Dybeck måste ha varit påtänd den där dagen 1844 då han skrev skiten. Själv skulle jag glatt byta Sverige mot ett trevligare land. Kanske inte just nu, för mycket välbetalt arbete, men senare kanske. Har inte lust att betala skatt i det här landet för evigt. Det är det inte värt! Så nä, åter igen: jag vill inte dö i norden. Speciellt inte med en sådan uselt skriven nationalsång.