måndag, oktober 27, 2008

Min mor och jag: ett hot mot Sverigedemokraterna?

Min mor, som är minst lika ocensurerad som jag i mina åsikter, fick en underhållande kommentar från "Tobias Lindgren", en påhittad person som säger sig vara Sverigedemokrat. "Själv tycker jag att det är du och din son som står för "dyngan" i bloggosfären.". Vilket måste anses som att det vi skriver är ett hot och att de har full koll på oss. Vi vet sedan tidigare att Tobias har letat fram min mors fulla namn, vilket innebär att han har koll på adresser och dylikt också. Själv tolkar jag det ganska ordentligt som ett förtäckt hot. Men å andra sidan, vem är rädd för ett impotent parti som SD?

Anledning till "Tobias" ilska är givetvis att varken jag eller min mor använder våra bloggar till någon plattform för Sverigedemokraternas sjuka och bakåsträvande idéer. Det senaste var att min tyckte illa om att SD ville pusha mer för folkdans, vilket naturligtvis är en absurd idé! Folkdans är en styggelse, och är absolut inget det ska spenderas pengar på. Själv tvingades jag igenom en del sånt trams under skoltiden och jag hatade skiten. Jag är svensk och jag hatar folkdansen. Eller ogillar i alla fall. Hatar är bara något som Sverigedemokraterna använder vid sina Heil-kvällar tillsammans med sill och nubbe där de dyrkar Oden, Tor och alla andra gudar som rent logiskt borde vara stadsreligionen - för SD vill vara så nordiska och svenska som möjligt. Antar jag i alla fall. Ska det folkdansas så ska det dyras Tor. Tycker jag i alla fall.

Villket gör att vi kommer till dessa "kristna värderingar" som SD tjatar om hela tiden. En religion och värderingar som verkligen inte är svenskt eller nordisk. Istället något som har skapats av judar, araber, egyptier och andra icke-nordiska/icke-svenska religionsutövare. Borde inte SDs religion vara asatron? Eller?

Jaja. Hur som helst är det roligt att de irriterar sig på oss. Att de anser att vi står för den allmänna dyngan (de är nog blinda för att större delen av bloggosfären är starkt SD-kritiska) Det gör att jag känner mig stolt, stark och mer självsäker än någonsin. Och ännu stoltare är jag över min mor, som var med och byggde sverige - lång innan snorvalpar som Tobias Lindgren och Jimmie Åkesson föddes, och som fortfarande står för sina ideal och sin öppna famn.