tisdag, oktober 07, 2008

Recension: The Loreley's Grasp (1974)


Det är sån här film som först fick mig att börja älska filmkonsten. The Loreley's Grasp förmedlar en fin stämning, hyfsat med grafiskt gore och samtidigt en märklig form av kvalité, även om många säkert skulle förkasta det som enkel exploitation/skräpfilm.

I en liten stad bredvid den tyska Rehn-floden så frodas vidskepligheten. Och med allt rätt, eftersom Loreley härjar i trakterna. Hon är egentligen en vacker kvinna som lever i en grotta under floden, men som när hon kommer ut i månskenet förvandlas till ett blodtörstigt monster!

Efter att diverse offer skördats så blir man lite oroliga på en skola i närheten. Givetvis är det en skola för flickor, eller i alla fall unga kvinnor som inte verkar göra annat än att bada i poolen och traska omkring i sina dyra designade rum och flörta med varenda man de ser. Något som verkar vara väldigt vanligt på skolor i europeisk kultfilm. Men för att skydda dessa nymfer så tar man dit Tony Kendall, en snygg hunk med tajta byxor och hårig bringa som går under det grymt osexiga namnet Sigurd. Han är en grym jägare och ska fånga Loreley. Givetvis blir det lite romantik, men den enda som verkligen kan få honom att bli kär är just... Loreley... fast när hon är i sin kvinnoform alltså!

Fler offer skördas, och blodet sprutar!

Det är en bagatell till handling, en traditionell monsterfilm på en klassisk legend (varför har den inte blivit en Sci Fi Channel original movie of the week ännu förresten?) som kommer högt över medelsnittet eftersom det är den trevliga Amando De Ossorio som står bakom spakarna. Han är fyllt rullen med väldigt, väldigt vackra vyer över Rehn-området och säkerligen en hel del spanskt därmellan. Detta tillsammans med vacker musik och riktigt bra och charmigt skådespeleri gör att det blir riktigt bra. Tony Kendall är på topp som hjälte och är riktigt övertygande, så även en del av tjejerna - vars enda uppgift är att se vackra ut i bikini och skrika.

Goret är blodigt och rött, och oftast onscreen - vilket vi tackar för. Det är helt okey gjort också, även om det handlar om en minimal effektbudget. Mycket sönderslitna bröst, halsar och annat skoj alltså. Själva monstret är enkelt gummimonster, med ett ansikte som döljs för det mesta - troligen för att det inte är speciellt övertygande.

En riktigt bra monsterrulle med blod, naket och stämning för alla som gillar myspysgore!