onsdag, oktober 15, 2008

Recension: Modellmorden (1985)


Så har äntligen en av mina guilty pleasures kommit på DVD, troligen också för första gången på det här formatet. För giallo-fansen är den mer känd under titeln Nothing Underneath, och är en ovanligt snygg och välskriven giallo från mitten av åttiotalet. Frågan är, håller den fortfarande?

Tom Schanley spelar Bob Crane, skogsvaktare i Yellowstoneparken. Hans tvillingsyster Jessica (Nicola Perring) är hypad fotomodell i Italien, och är för tillfället i Milano och fotograferar. Sedan barndomen har de haft en koppling, en nästan telepatisk koppling som gör att båda kan känna av om den andra är i fara eller har råkat ut för något. Precis detta känner Bob den här dagen, och när han misslyckas att få tag i sin syster - som han tror har mördats av en sax-beväpnad mördare med svarta handskar - så beger han sig direkt till Milano och börjar nysta i fallet.

Där tar han in på samma hotell som syster, som fortfarande är försvunnen, och bekantar sig både med hennes modellkollegor och den gamla kommissarien Danesi (Donald Pleasence), som har just detta fallet som sitt sista innan pensionen. Men skumma saker pågår, och i trakterna springer sax-mördare omkring... på jakt efter nya offer!

Modellmorden är en toppgiallo! Det är inte den orginellaste eller blodigaste giallon i historien, men den är grymt välgjord. Manuset är tajt och spännande, med karaktärer som känns betydligt mer mångbottnade än vanligt. Den verkar vara påkostad också, och tar tillvara på Milano-miljön totalt.

Otroligt nog så övergår den inte heller i åttiotalskitch, vilket skulle kunna vara lätt med tanke på landet, miljön och yrkesgruppen som presenteras. Givetvis finns det axelvaddar och färgglada läppstift, men det är så bra integrerat i historien att det överhuvudtaget inte stör eller känns fånigt. Hur är skådisarna då? Ovanligt bra, men det kanske beror på en bra regissör och genomarbetat manus. Donald Pleasence, som var en stapelvara i åttiotalsgiallos, försöker sig på en italiensk brytning, men den kommer och går. Han gör en skönt gubbe med torr humor, och skulle kunna göra något sånt här i sömnen. Det kan tilläggas att filmen är inspelad på engelska och det är det ljudspåret på Njuta Films utgåva somm är att föredra.

Som jag skrev så är det inte historiens blodigaste giallo, vilket stämmer. Men den är inte helt utan blod och har två brutala sekvenser, och överlag väldigt snyggt hanterade stalker-sekvenser. Finalen har länge tillhört en av mina favoriter, och det är både vackert och tragiskt.

Njuta presenterar en oklippt anamorfisk utgåva, för första gången på DVD, och det välkomnar jag verkligen! Hoppas att den säljer bra så att kanske den utmärkta tvåan, känd under titeln To Beautiful To Die, också dyker upp så småningom. Man kan alltid drömma.