lördag, oktober 18, 2008

Recension: Night Of The Seagulls (1975)


Så har vi kommit till den sista Blind Dead-serien, Night Of The Seagulls. Man skulle kunna tro att Amando hade mjölkat de sista goda idéerna ur konceptet, men fanastiskt nog så levererar han en ganska orginell - för sin tid - rulle som lyckas med att inte upprepa de tre tidigare filmerna.

Ett ungt par kommer till en liten by där mannen ska ta över tjänsten som doktor. Den gamle doktorn är fientlig och vill snabbt därifrån, och det dröjer inte länge förrän våra hjältar inser att något är fel. Varje natt hör de mystiska sånger och ljud från stranden, och trots att fiskmåsarna inte sägs flyga eller föra oljud på natten så gör de så.

Det visar sig att var sjunde år så kommer de odöda riddarna tillbaka för att i sju nätter i sträck kräva offer i form av unga kvinnor som de torterar och ritualmördar till sin märkliga stengud. När läkarparets hushållerska, den enda som vill ha kontakt mde dem i byn, försvinner så börjar de forska i saken och upptäcker den hemska hemligheten...

Något jag gillar med den sista delen är den suspekta byn med dess suspekta invånare. Något som gjorts innan i till exempel mästerverket Wicker Man och senare i ett annat mästerverk, Dead & Bured. När ett helt samhälle bär på en hemlighet så blir det så mycket mer skrämmande. De Ossorio har lyckats skapa en helt okey stämning, vilket inte är förvånande med tanke på hans talang, men filmen segar också ihop emellanåt. Det blir en kortare barrikadering av ett hus, men annars utspelar sig mycket av filmen runt om i byn, på flykt eller nere på stranden. I en av rollerna ser vi också en efterbliven karaktär, något som vi såg senast i tvåan, och denna gången är han bara galen - och blir ständigt misshandlad av den övriga befolkningen i byn. Rollen är inte speciellt subtil, men skådespelaren gjuter ändå in någon form av djup i överspeleriet.

Goret är helt okey, men inte speciellt mycket. Vilket är synd. Jag gillar sånt. Musiken och fotot är givetvis utmärkt, men det som gör filmen är stämningen. Byborna. Byn. De ständiga kraxandet av fiskmåsar och bara tanken på ett coolt koncept som de odöda riddarna.

Nu när jag sett hela serien så listar jag dem så här.

1. Return of the Evil Dead
2. Tombs of the Blind Dead
3. The Ghost Galleon
3. Night of the Seagulls


Over and out.