söndag, oktober 12, 2008

Recension: Prey of the Jaguar (1996)


Det är svårt när man som jag har en förkärlek för riktigt billiga action-filmer från nittiotalet. Det är svårt eftersom det gjorts så förbannat många, och PM Entertainment Group verkar ha gjort hälften av dessa. Men i fallet med Prey of the Jaguar så är det en annan snabbregissör, David DeCoteau, som visar vart det billiga skåpet ska stå.

Maxwell Caulfield spelar den föredetta snuten (eller agenten, svårt att säga) Derek Leigh, som numera lever med skyddad identitet tillsammans med sin familj. Han livnär som byggare och är så lycklig så. Men hans stora nemesis, den onda onda onda Bandera (Trevor Goddard) lyckas bli fritagen av sina medarbetare och han letar upp Derek, dödar hans familj och tror sig även döda Derek.

Men så är givetvis inte fallet. Derek överlever, och utom sig av sorg så bestämmer han sig för att förverkliga sin sons fantasi: superhjälten Jaguar, en vanlig stark kille i en fånig dräkt alltså. Dereks kampsportsmästare bara skrattar, men Jaguar ger sig inte.

Sedan börjar han ge sig efter hela Banders knarkkartell och dödar och skadar de en efter en. Samtidigt så springer polisen Cody Johnson (Linda Blair) omkring och försöker skydda honom, medan hennes kära parter försöker sätta fast honom! Spännande värre alltså!

Ja, som ni ser så rör det sig om en variant av The Punisher, fast med en David DeCoteau-budget och en superhjälte-dräkt som mer ser ut som... ja, jag vet inte. Men den duger. Som vanligt när det gäller David DeCoteau så är mycket inspelad i vad som ser ut att vara filmbolagets kontor, garage och förråd, hemma hos DeCoteau själv och andra platser där man inte behöver betala något för att vara. Inget fel med det, men det bygger på den där sköna billiga känslan.

Dock så är det inget större fel med filmen. DeCoteau ser till att fylla, inte helt oväntat, rullen med muskulösa mansbringor (inte så tydligt som i hans senare teen-rullar dock) och förhållandevis kul och våldsam kampsport. En del trevliga stunts alltså, bra kickar och folk som ser ut att slå sig. Men allt verkar vara inspelat väldigt fort. Vidare finns det en del fina squibs och snyggt foto, oftast med steadycam för att snabbt kunna byta vinkel eller göra kameraåkningar utan några större ombyggnationer.

Skådisarna är okey, som förväntat i en rulle som denna, men bäst är faktiskt Linda Blair som verkar ha väldigt roligt och har bra kemi i sin roll som tuff snut. Hennes skämt med kollegan i början av filmen var klockrent till exempel.

Den kostade 19:90:- på Willys. Väl värt spenderade pengar.