söndag, oktober 12, 2008

Recension: Razortooth (2006)


När det gäller creature features och det nödvändigtvis måste vara natur som miljö så finns det egentligen bara två ordentliga val: 1. de stora feta norra skogarna i USA samt: 2. träsk. Jag älskar träsk. Tänk Southern Comfort (ingen creature feature, men va fan!). Tänk Frankenfish. Tänk Hatchet. Och så vidare. I Razortooth så får vi åter igen träffa på träsket i kombination med vattenlevande mördardjur, denna gång en gigantisk muterad ål!

Givetvis så har den sitt ursprung i experiment som egentligen skulle ta död på eller i alla fall minska ålbeståndet i träsket, eftersom dessa små krabater har en tendens att äta upp alla fisk och ja, allt som går att äta och som är något mindre än dem själva. Det är den cyniske Doktor Soren Abramson som mixtrad med djuren och nu har han suttit i träsket i sex månader för att försöka fånga kräket.

Samtidigt så börjar romansen spira mellan djurexperten Delmar och den kvinnliga sheriffen Ruth. De har tidigare varit gifta, men nu tvingas de samarbeta med varandra för att lösa mysteriet med alla brutala dödsfall i trakten.

Och inte nog med det: två fångar är lösa i träsket, en grupp med studenter är på besök hos doktorn för att lära sig om ålar, en kanotutflykt pågår i området och den lokala vapendåren och professionella rednecken start ett uppbåd och ger sig ut i träsket... för att inte tala om alla som bor i trakten.

Gott om mat för en jätteål alltså!

Razortooth kommer aldrig upp i samma klass som den liknande filmen Frankenfish, men injicerar ändå gott om energi i sin lilla produkt. Budgeten verkar inte alls ha varit speciellt hög och den är filmad digitalt, men regissören Patricia Harrington har förstått vad publiken vill ha och levererar en riktigt snygg monsterrulle med en absurt hög bodycount, hyfsat med gore och blod och en del skönt skrivna karaktärer.

Skådespeleriet är ojämnt, som brukligt nästan, men det är inget man retar sig på. Ibland undrar jag om det finns en speciell skola för skådespelare som Doug Swander, som spelar djurexperten, då den karaktären med det utseende finns med i alla creature features: den gode amerikanske hjälten med utseende som en svärmorsdröm, men samtidigt tuff och hård.

Ålen är helt digital och är långt ifrån realistisk, men man har arbetat väldigt ambitiöst med de digitala effekterna och för det mesta ser det helt okey ut faktiskt. Regissören har inte dragit sig för att konstruera monsterscener där kameran är rörlig eller monstret gör avancerade rörelser och biter folk på blodiga sätt.

En fullt godkänd creature feature alltså!