tisdag, oktober 28, 2008

Recension: Rosens Bröderskap (1989)


Ett av det sena åttiotalets största TV-succéer har märkligt nog fått sin DVD-premiär i Sverige. Det är Rosens Bröderskap, miniserien som för evigt stämplade Peter Strauss som TV-gurun nummer 1!

Romulus (Peter Strauss) och Remus (David Morse) är två toppagenter, iskalla mördare som under ledning av sin fosterfar, CIA-chefen Elliot (Robert Mitchum) har utfört hundratals mord, terroristattacker och annat otrevligt å USA's vägnar. De tillhör alla Abelard-organisationen, där man skapat frizoner för agenter från världens alla länder, samtidigt som man kan utbyta kunskap med varandra. I dessa frizoner så får man inte döda eller skada någon, inte ens förarga. Man lever som vänner och livet kretsar kring det goda.

Remus har sedan flera år hållit sig undan omvärlden och blivit religiös på äldre dar, men när han sedan slutligen kommer tillbaka så hamnar han mitt i en eldstrid i en frizon och blir själv anklagad för att ha mördat ett antal agenter. Hans bror, Remulus, blir också anklagad för ett bombattentat mot fem affärsmän och nu är båda på flykt.

Men vem är det egentligen som jagar dem? Det verkar onekligen som deras far är ute efter att ta ihjäl dem så snabbt som möjligt. Men varför? Och hur kan någon offra sina enda söner....?

Rosens Bröderskap är på sätt och vis en typisk miniserie. Den håller en jämn nivå rakt igenom de tre timmarna och har överlag väldigt bra skådespelare, givetvis med trion Mitchum, Strauss och Morse i ledningen. Även James Hong och alltid lysande M. Emmet Walsh gör avancerade gästroller. Morse är en udda skådis, och hans länga gestalt (hur lång är karln egentligen?) tillsammans tidsenliga pull-overs kan sticka ut en aning, men en bra skådis överlever allt - så även Morse.

På grund av längden, och det vilda resandet till jordens alla hörn så fokuseras det kanske mer på thriller och drama än renodlad action, även om det blir ett antal schysta pang pang-scener också. Det är nästan serien styrka då den är såpass välskriven att man faktiskt tycker att det är spännande nästan hela tiden. Den enda gången det blir lite svagare är under filmens andra fjärdedel, där det tuggas lite tröttsamt med dialog och intriger, men sedan drar det ifrån och sista halvan blir betydligt, betydligt bättre. Förutom en del skottlossning och explosioner så blir det en del fin och klassisk fighting, där den bästa scenen absolut är Remus mot en MI6-snubbe på en blåsig strand. Coolt.

Studio S har släppt den på DVD i Sverige och bilden är väldigt bra, skarp och skön åttiotalsstämning i fotot. Tyvärr inget extramaterial att snacka om, men det kan man överleva.

Det vankas en nyinspelning ser jag, med tänkt premiär 2010. Kan säkert bli jättebra, men den kommer nästan garanterat att sakna Peter Strauss som säkert både krossade hjärtan hos våra mammor och imponerade hos våra fäder på tiden det begav sig.

Så en bra julklapp ut päronen, och en bra julklapp åt agent-fantaster!