onsdag, oktober 01, 2008

Recension: Tombs Of The Blind Dead (1971)


Så har man äntligen gett sig i kast med den legendariska Blind Dead-serien, lämpligtvis dessutom i Blue Undergrounds finfina box! Hur står sig då denna första delen, Tombs of the Blind Dead, jämfört med den vansinniga hype? Helt okey faktiskt.

Lone Fleming spelar Betty Turner, skyltdocke-designer och smått lesbiskt. Av en slump träffar hon på sin bästa vännina från skoltiden, Virginia (María Elena Arpón) och hennes machomacho-vän Roger (César Burner). De beger sig av på en utflykt, men ett litet svartsjukedrama inträffar och Virginia hoppar av det puttrande tåget och hamnar rakt in i den övergivna staden Bezaro där lämpligtvis nog ett gäng mumifierade blinda riddare vaknar till liv och dödar henne.

Betty och Roger bestämmer sig för att undersöka saken och får sakta men säkert reda på att hela bygden runt omkring är skräckslagen för området. Eftersom polisen misstänker att ett lokalt gäng av ganska harmlösa smugglare ligger bakom mordet så söker Roger upp dem också, och får dem att hjälpa honom att ta reda på vad som ligger bakom mordet.

Men väl tillbaka i den övergivna staden så vaknar riddarna upp igen... sugna på blod!

Jag måste säga att jag var skeptiskt under de första tjugo minuterna. Hypen kunde ha straffat sig. Att den var gjord på en riktigt låg budget gör naturligtvis ingenting, men den kändes lite... tafflig. Men å andra sidan, de Ossorio har en tendens att luras ibland. Och så skedde även här, för när storyn väl börjat rulle så blev det en riktigt bra och mysig film, som till och med bjöd på en del blod och naket!

Men främst av allt är det stämningen. Ruinerna, ljussättningen, den coola designen på riddarna och foto är lysande. Det känns lite som en serietidning ibland, som jag tycker det ofta gör med den spanska skräckgenren. Det blir aldrig lika smutsigt och perverterat som den italienska, mer... färgglatt sadistiskt.

Något som är helt vansinnigt är den alternativa inledning som finns med på DVD'n, där de amerikanska distributörerna försökt få filmen till en Apornas Planet-rulle! Man skulle lika gärna kunnat ha försökt koppla ihop den med en Herbie-film! Något som jag troligen kommer att fnissa åt i en lång tid framåt.

Det är ett klockrent koncept och väl genomfört, och främst av allt: aldrig tråkigt. Nu ser jag verkligen fram emot del två, som många säger är den bästa i serien. Trean och fyran får väldigt skiftande betyg, så det blir onekligen spännande!

So, tune in for some more Blind Dead...