tisdag, oktober 14, 2008

Recension: Two-Minute Warning (1976)


De senaste dagarna har det varit sjuttiotalsafton hos familjen Fred. Först fanastiska Executive Action, sedan ännu mer utmärkta Black Sunday och nu en film som skulle ha kunnat korslippas med den sistnämnda, nämligen den hyfsat bortglömda Two-Minute Warning!

Storyn är grymt enkelt. Det ska ske en stor match i Los Angelse. 100 000 människor har fyllt arenan och vi får följa några stycken av dem:

Stu Sandman (Jack Klugman), notorisk spelare som har stora skulder. Här har han chansen att vinna lite!

Janet och Steve (Gena Rowlands och David Janssen) , ett medelålders par som är så elaka mot varandra som möjligt, men kanske älskar varandra djupt ändå.

Nyligen arbetslösa Mike Ramsay (Beau Bridges) och hans familj, trots ekonomiska problem

Prästen (Mitch Ryan) som blivit inbjuden av en av spelarna, och bestämmer sig för att inte hålla på något av teamen...

Och ett helt gäng till...

Tyvärr så visar det sig att en fullständigt galen krypskytt har gömt sig i tornet ovanför poängtavlan. Han, utan någon som helst anledning, börjar skjuta folk till höger och vänster. Men han har naturligtvis inte räknat med den hårde SWAT-killen Sgt. Chris Button (John Cassavetes) och den minst lika hårda polisen Capt. Peter Holly (Charlton Heston) som innan skottlossningen börjar, diskret försöker ta ner skytten och låta spelet fortsätta ostört. Men så enkelt blir det givetvis inte...

Detta är en riktigt bra sjuttiotalsthriller med katastroffilmsuppbyggnad. Fast inga jordbävningar eller vulkanutbrott, utan en enda liten krypskytt... och totalt oskyddade offer. Till skillnad från Black Sunday så finns det ingen större politik här, det är en renodlad thriller som är riktigt spännande - men kanske inte orginell. Skådespelarna är för det mesta väldigt bra, speciellt David Janssen och Gena Rowlands som det slår blixtar om. Genas make, den legendariska regissören och skådisen John Cassavetes gör också ett bra jobb - men han lär nog ha skrivit på kontraktet på grund av pengarna, pengar som han lade på egna produktioner.

Men det är spänningen vi är ute efter, och actionscenerna (om man kan kalla dem det) är utmärkta. Detta är sjuttiotal, och squibbarna när folk blir skjutna är stora och blodiga, och det är brutalt och väldigt oglamoröst. En del snygga stunts förekommer också, när folk klättar runt på tornet och faller ner. Dessutom, vilket jag älskar, så ger man ingen som helst förklaring till varför skytten gör det han gör. Han är bara störd helt enkelt, och det är skönt att slippa långa trista förklaringar. Här är det spänningen som är viktigast, och det har man lyckats med.

Finns i en fin, ny DVD-utgåva från England som inte är allt för dyr. Rekommenderas.