tisdag, november 04, 2008

Busstid eller livstid

Gregory mötte mig vid tåget igår och vi gick hem i den allt mörkare kvällen. Jag var på dåligt humör eftersom jag inte var nöjd med vissa arbetsuppgifter på arbetet (men det är en helt annan historia). Det luktade vinter, men det hade inte synts till snö på några dagar. Lite synd. Jag gillar snön, jag gillar ljuset som bildas av snötäckt mark. Vid Nymärstadal, en busshållplats, så hör vi ett skrapande ljud och vi vänder oss om. En buss, en SL-buss, har kört på en moped och släpar med sig den och föraren några meter. Föraren rullar iväg från bussen och bussen puttrar vidare i lugn och ro.

Kille studsar upp och haltar omkring i cirklar, han slänger av sig hjälmen och verkar väldigt chockad. Vi springer dit, och samtidigt så ställer sig en annan bil bakom och en kille hoppar hur. Vi försöker lugna killen, jag kollade in benet - som blödde ymnigt, men inget verkade vara brutet. Han vägrade dock sätta sig ner, och var mest arg och ledsen över att hans moped låg där sönderskrapad på marken. Killen med bilen ringde ambulans och vi lämnade sällskapet.

Vi gick hem och tittade på Neon Maniacs, en märklig åttiotalsskräckis, men jag hade svårt att släppa att bussen bara ignorerade killen och mopeden. Det fanns ingen chans att det gick att missa och visst stämmer det att SL är världens sämsta företag när det gäller att passa tider, men när är en busstid viktigare än en skadad människa?