torsdag, november 06, 2008

Hurricane - Grace Jones


Grace Jones är utan tvekan en av de mest coola och bisarra kvinnor jag känner till. Det är lite synd att hon nästan är mer känd för sin roll i Levande Måltavla än för sin imponerande musikaliska karriär.

Nu har hon alltså släppt ett nytt album efter nästan tjugo år, och resultatet är lysande. Med sig har hon haft sina orginalproducenter Sly & Robbie, Tricky, Brian Eno och ett gäng andra talanger som hjälpt henne få till ett av årets bästa album. Sedan om man gillar den speciella musik hon skriver är en helt annan sak.

Grejen är väl att Hurricane låter vansinnigt fräsht, men ändå känns som en fet throwback till "den gamla goda tiden". Liksom Cyndi Laupers senaste album, Bring Ya To The Brink, så undviker Jones comeback-fällorna (även om ingen av dem direkt har dragit sig tillbaka innan de senaste albumen) och levererar något som känns ärligt, orginellt och välskrivet. Mina tankar far till ett misslyckad exempel, nämligen Madonnas gräsliga senaste album, som utan tvekan är bland det sämsta jag hört på mycket länge (och då vågar jag knappt nämna något om hur illa Queens nya album låter!).

Det finns väl egentligen ingen svag låt på hela skivan, men det spår som sticker ut mest är William's Blood - en biografisk låt om hennes uppväxt och det val hon gjorde, det blod hon fick av sin morfar som rastlöst flackade vidare ut i världen istället för att vara lugn och tillbaka dragen som den andra halvan av släkten.