torsdag, november 20, 2008

Koko Taylor - The Queen Of Blues!


En av mina favoritplattor är From the Heart of a Woman av och med den extremt coola Koko Taylor. Den fanns länge i mina föräldrars samling, men jag tror den ligger nerpackat hos mig nu - på vinyl dock. Jag misstänker att det var det ruggigt fula omslaget som först fick mig att fundera på vad det var, och för er som blir bortskrämda: låt er inte luras. Här har vi en av de bästa bluesplattor jag hört.

Det kanske är lite mjukare på något sätt, med lite mer funk och betydligt snabbare än de mer kända bluesgubbarna. Men Koko har en våldsam energi och en hundraprocentig övertygelse i sitt framförande. Något jag lagt märke till med kvinnliga bluesartister, speciellt kanske Koko, är en märklig form av optimism trots elände och tragedier.

Koko sjunger om att supa, röka på, vara otrogen, bråka, bli gripen av polisen (bland annat i den sköna och humoristiska Sure Had a Wonderful Time Last Night - men det är sällan det blir åt det negativa hållet. Karaktären i hennes sånger, om det är henne själv eller någon annan, är positiv, stark och och klarar sig själv. Det är en fräsch kaxighet helt enkelt! Speciellt med tanke på att hennes manliga motsvarigheter gärna är deppade på grund över sina mindre attraktiva karaktärsdrag.

Men många av låtarna är helt klart upbeat och schyst käftiga. Keep Your Hands Off Him, Something Strange Is Going On, If Walls Could Talk och If You Got a Heartache är de mest optimistiska, medan det finns mer klassiska bluestandards i form av I'd Rather Go Blind och Thanks, but No Thanks.

Men jazzklingande Sure Had a Wonderful Time Last Night är helt klart min favorit. Det är en B.B. King-låt från början och den passar nästan bättre Koko.



Fru Taylor är runt åttio bast nu och släppte en ny skiva förra året, Old School - som kanske inte bjuder på något nytt, men som är betydligt hårdare i stilen är ovan nämnda mästerverk. Även här är det samma kaxighet, samma styrka och förutom deppiga kris-bluesen Money Is The Name Of The Game så är det självsäkra låtar om hur män är som lyser med sin närvaro: Piece Of Man, Gonna Buy Me A Mule, You Ain't Worth A Good Woman och Bad Rooster. Old School bjuder som sagt var inte på något nytt, men det är en utmärkt bluesplatta - och betydligt mer äkta och råare än vad vissa nykomlingar kan uppbåda.

Som jag sagt förut: blues handlar om erfarenhet, inget annat.