onsdag, december 17, 2008

Den materialistiska kristendomen


Ni vet, jag fick höra mycket om hur underbart himlen var när jag var barn. Det var på söndagsskolor, tonårsgrupper, kristna ungdomsläger och allt annat som användes för att hjärntvätta en till att bli en god kristen människa (som ni har förstått så lyckades man inte så bra). Något som hela tiden har dykt upp är den enorma mängd lyx som himlen består av. Det är gator och murar av guld, portar av ädelstenar och enorma mängder mat och dryck. Det har nämnts så ofta i predikningar, böcker och i diverse andra medier att det kändes som någon form av lockbete: tro på gud och ni blir rika. Ungefär som den onyttiga högerpopulistiska framgångsteologi som till exempel Livets Ord och andra sekter sysslar med. Pengar är bra. Materialism är bra. Fast man glömmer bort människan, som vanligt alltså.

Vad har vi för nytta med ett himmelrike som är dränkt av guld och ädelstenar egentligen? Vad ger det oss som människor? det är nödvändigtvis inte vackert att titta på i alla fall. Det känns som mycket yta, men lite innehålla. Som en reklamfilmsregissör på Söder. Ni förstår liknelsen. Det nämns väl kanske i bibeln på något sätt? Jag kommer faktiskt inte ihåg, men för det mesta känns det som ett modern påhitt. Något som fattiga hjon har fått höra av de kyrkliga ledarna för att kunna dras in i religionens klibbiga nät. Tänk att kunna sitta hukad i sin kyrkbänk och drömma sig bort om livet efter detta. Jag kan förstå hur det kändes hoppfullt. Då kunde man lika gärna vara slav åt överheten, eftersom man skulle få sin belöning i döden.

Pengar, dyra kläder och flotta lokaler verkar vara viktigt för religonens företrädare. Vi kanske är lite blygsammare här i Sverige, men de flesta erkända predikaterna som även ses upp till av svenskarna driver ett liv, karriär och religion i lyx. Vem bryggde Pastor Dr. Robert H. Schuller sin kristallkatedral åt egentligen? Åt gud? Åt folket? Nä, åt sig själv. Som en märklig minnesstod över sitt tveksamma livsverk som svinrik predikant. Det är bara att åka till Kalifornien och ta sig en biltur runt om för att se alla dessa pengakyrkor. Och ännu värre, zappa in TV-kanalerna och ni får se snubbe efter snubbe stå i sina sidenkostymer och håva in pengar. Naturligtvis finns det mer än så, det är bara toppen på det religiösa isberget.

Jag gillar inte pengar, men jag gillar vad de kan göra. Det är inget fel att unna sig saker och ting, ha ett fint hus. Men när man använder gud, jesus och den helige ande för att ursäkta sitt eget frosseri är bara tragiskt. Det är de flesta predikanter och kyrkliga ledare jag känner till skyldiga till. Och folk köper det. Allt i guds namn. Tragiskt.