tisdag, december 30, 2008

Ego-året som gått

Det har varit ett bra år, minst sagt. Inte perfekt, för det finns inga perfekta år - även om en del kanske inbillar sig det. Ett perfekt år för mig vore att vinna hundra miljoner spänn. Typ. Det är lagom, men så blev det nu inte.

Stockholm har betytt mycket, då jag verkligen har kunnat börja känna mig hemma här. Först i rummet jag hyrde, och nu i egen lägenhet tilllsammans med Gregory. Att kunna leva närmare händelsernas centrum är både bra och dåligt - dåligt eftersom jag har ett behov av att vara långt från händelsernas centrum. Det enda som gör att jag inte är det är att jag är för nyfiken.

Angående lägenheten så hade jag, som vanligt, tur. Flera personer, piloter, flyttade från huset när deras bolag gick i konkurs och jag fick välja och vraka bland fina och fräsha möbler. Tack Sterling för att ni indirekt såg till att jag slapp lägga ut tiotusen på nya möbler!

Mitt filmarliv har mer eller mindre helt dött, och jag är nöjd med det. Men jag spelade in en reklamfilm och var statist i Kenny Starfighter-filmen. Så det får duga för egot. Behövs inte mer än så faktiskt. Jag är så nöjd så.

Enorma mängder film har jag köpt, och ändå klarar sig mig ekonomi över förväntan. Det är galet. Jag flyttar ifrån Östersund till en dyrare stad, och trots hyror, SL-kort och äta ute nästan varje dag så har jag en ekonomi som är skamlöst bra. Jämfört med tidigare i alla fall. Bara att jag kan köpa alla filmer och boxar som jag verkligen vill ha utan att få ångest över övriga räkningar känns som en dröm.

Bland det största var naturligtvis Kina-resan som jag och Gregory gjorde. Ett minne för livet och en upplevelse utöver det vanliga faktiskt. Nästa år blir det ännu en långresa, frågan är vart?

Två andra saker är att jag haft liiite mer kontakt med pappa och en av mina bröder. Kan inte säga att det är så extremt mycket mer, men det har av någon anledning varit lättare sedan jag flyttade ner. Kanske för att tyngden av lilla Östersund var så stor att jag inte orkade ta tag i sådana saker.

Vad är nackdelarna då? Det är en del faktiskt. Jag jobbar ganska mycket - fast det är normal arbetstid, men det är ett krävande jobb rent psykiskt och jag orkar oftast inte vara speciellt social efter jobbet eller under helgerna. Så det har blivit mindre umgänge med vännerna än vad jag hade tänkt mig, men som sagt var: jag är för trött... och efter en dag med oavbruten kommuniktion via nätet, telefon, fax och IRL så känns det som om jag helst vill vara för mig själv. Men jag hoppas att det blir lite bättre. Håll tummarna. En annan nackdel är att kontakten med Östersundarna har blivit mindre, men jag antar att det blir naturligt när man inte bor i samma stad. Men kontakten hålls fortfarande och så lär det förbli, även om det inte är så intensivt som "the glory days".

Sedan är jag givetvis oroad över Sverigedemokraternas och de andra högerapornas fram-marsch. Det är ett sorgligt kapitel för folket i Sverige.

Hmpf... det var nog de enda nackdelarna faktiskt när jag tänker efter. Båda trista, men tyvärr existerande.

Något jag skulle vilja ha mer är filmbuddies :) Gregory är nog inte lika fascinerad av italiensk kultfilm, japanska monsterrullar och dylikt som jag är, och jag umgås inte direkt med någon här nere som ser sånt heller. Men det vore trevligt att avnjuta en Godzilla-afton i sådana vänners sällskap också.

Jag hade en idé om att lista årets filmer på bio, årets DVDs, årets whatever. Men jag kommer faktiskt inte på något. Något som dock verkligen förtjänar att uppmärksammas är att vi i Sverige en enormt ökning av bra film på DVD, detta är enbart tack vare de fina människorna på Studio S, Njuta Films och nu senast, Fin de Siècle Media. Tack vare dessa bolag så har allt från Jättehajen, Flashman och Coffin Joe fått svenska DVD-premiärer.

Det ser ljust ut för Sveriges kulturliv.

I alla fall, jag får önska er ett Gott Nytt År och... ja, jag detta lär väl knappast bli sista inlägget för 2008. Nåt litet skit till lär jag väl klämma ur mig, vare sig ni vill det eller inte ;)