onsdag, december 17, 2008

Men han är ju gammal?

Läser om Jeffrey, sextionio år, som vägrar bli gammal... men han är ju gammal. Eller ja, han är närmare 70. Egentligen så bevisar det inget alls, jag antar att medellivslängden i USA för män är över sjuttio bast hur som helst. En muskelkropp tror jag inte säger så mycket, och leder och skelett lär nog ändå vara långt ifrån en trettioårings kropp - oavsett vad de själva säger. Naturen har sin gång och det går helt enkelt inte att förhindra. Dessutom tror jag inte att injektioner av tillväxthormoner och testosteronsprutor inte är speciellt bra heller. Men men, det är deras liv. Vi får väl se vem som dör snabbast.

Personligen har jag aldrig fattat alla som sliter så för att inte dö för tidigt. Uppenbarligen dör de ändå vid en normal ålder som alla andra, kanske ett år hit eller dit. Personligen ligger jag hellre och är lat och njuter av livet än dör av en hjärtattack i joggingspåret. Finns trevligare ställen att dö på. Ligga där svettig och med ansiktet fyllt av barr. Inte min grej.

Förutom morbror Sigge så verkar vi vara ganska seglivade i släkten, och detta trots att allt inte har varit så stadigt och lyckligt. Men jag tror det har med attityden att göra. Envisheten. Man hänger kvar helt enkelt.

Jag brukar tänka på min egen död ibland. Det kan vara bra att ha koll på den, försöka anpassa den till något behagligt sammanhang. Inte på ett sjukhus i alla fall, omgiven av ointresserade sjuksköterskor som bara är där håvar in en mager lön för att sedan gå hem till sin familj och glömma bort allt annat. Inget fel med det, familjen är viktig, men jag vill inte låta sjukhuspersonal bli familj.

Ni kan notera det, ni som känner mig, att den låten som ska spelas på min begravning är Out On The Road av och med David Ackles. En till uppbyggnaden närmast religiös upplevelse, fast med en betydligt intelligentare text än Pärleporten. Det handlar om att acceptera livet, inte vara rädd för att misslyckas, huvudsaken är att du fortsätter leva. Det tycker jag är bra resonerat.

När jag tänker efter så handlar nog denna hälso-hysteri över att man har en allvarlig rädsla för döden. Har man inte den där rädslan (som jag) så tror jag att man lever länge och gott ändå.