söndag, december 07, 2008

Recension: Ghosts of Mars (2001)


Ghosts Of Mars är sannerligen inte John Carpenters mest älskade film. Troligen är det hans mest hatade film. Jag kan hålla med om att den är långt ifrån perfekt, men jag har också väldigt svårt att ogilla den. Det är - liksom Escape From LA - en lättsmält popcornrulle som andas matiné och exploitation.

Natasha Henstridge spelar Melanie Ballard, en tuff snut som tillsammans med det sextistiske machosvinet Jericho Butler (Jason Statham), lesbo-hårdingen Helena Braddock (Pam Grier) och ett gäng rookies ska ut till en sömning liten gruvstad på Mars för att föra den råbarkade brottslingen James "Desolation" Williams (Ice Cube) till rättegång för antal brutala mord.

När de med tåg kommer ut till den lilla staden så finner de att större delen av befolkningen är mördad, styckad och allmänt lemlästad. Det visar sig att man råkat peta fram en stor krypta som innehåller planetens tidigare invånare, vars existens har bevarats som "väsen", vilka tar över de levande kroppar de hittar.

Nu måste snutarna slå sig ihop med de överlevande som de hittar, bland annat Williams och hans gäng, och kämpa för livet mot de bisarra urinnevånarna som kommit tillbaka!

Den här filmen har flera problem. Det första är att manuset inte känns riktigt tajt. Det är för mycket hoppande i tidslinjen och det blir maktavbyte i vår lilla trupp av karaktärer en gång för mycket. Dessutom gör vissa personer lite för dumma saker några gånger för mycket, vilket kunde ha undvikits. Kanske var detta meningen då filmen har en väldig känsla av klassisk b-film och i grunden är en western, fast i sci-fi miljö. Dessutom, tyvärr, så använder sig Carpenter av något en duktig regissör som han inte behöver använda sig av: flashig klippning. Det rör sig inte som överdrivet snabb redigering, utan snarare ett obefogad användade av fejdningar mellan klipp. Det är som om karaktärerna inte får smyga hela vägen genom den mörka korridoren, utan deras färd måste förkortas med lite dissolver. Jaja.

I alla fall så tror jag de flesta har problem med utomjordningarna. Det är en kombination mellan Doomsday-krigarna, cenobiter (fast med mindre smakfulla kläder), The Warriors-anda, afrikanska infödingar och gängen från Death Wish 3. Dessutom snackar alla samma blablabla-språk som fejk-samen i Rymdinvasion i Lappland.

Men men. Det är trots allt en riktigt kul och blodig film. Jag uppskattar retrokänslan i effekterna och blodet sprutar ymnigt med flera feta halshuggningar och andra ofrivilliga amputeringar. Action-scener är inte direkt Carpenters grej tycker jag, men det blir som i en Castellari-film (dvs mycket slow-mo och stuntmän som ganska tydligt gör jobbet själva när de ska kastas undan), vilket är trevligt.

Det är matiné-splatter när det är som bäst. Nu när filmbolagen gör så många uppföljare direkt till DVD av mindre lyckade biofilmer så skulle jag verkligen välkomna en DTV-uppföljare till denna.

Bara så att ni vet.