söndag, december 14, 2008

Recension: Impulse (1984)


Meg Tilly, Jennifers tillbakadragna syster spelar huvudrollen i denna märkliga film i skymningslandet mellan exploitation och arthouse. Det är synd att man försökt marknadsföra Impulse som en erotisk thriller då den är väldigt långt ifrån de markerna.

Stuart (Tim Matheson) och Jennifer (Meg Tilly) är ett ungt och lyckligt par. Han är framgångsrik kirurg och hon är dansare. En dag så ringer hennes mor, kallar henne de hemskaste saker och skjuter sig sedan i huvudet. Hon blir allvarligt skadad, men överlever och Stuart och Jennifer åker till den lilla idylliska staden för att hälsa på.

Men sedan en liten jordbävning, som högst förstörde några rutor i den lilla frisörsalongen och skrämde några hundar, så har något förändrats. Det är som om folk hela tiden vandrar runt på tå, hela tiden rädda för att slappna av. Men när de väl gör det så agerar de impulsartat. Det innersta som de kan fantisera om, allt sånt där som censureras bort av det sunda förnuftet kommer upp till ytan. Det kan vara som att gamlingarna spelar fotboll med en burk på gatan och kissar på Stuarts bil, till att sjukhusets gamla doktor börjar leka med tanken att ta livet av människor och sheriffen jagar barn med automatvapen.

Snart så gör sig befolkningen bekväm i galenskapen och allt accepteras. Någon har sprängt bron och en anonym jeep åker omkring i utkanten av staden och studerar befolkningen. Snart så börjar också Stuart, Jennifer och hennes familj att smittas av galenskapen...

Detta är en mörk och udda liten film. Den är sannerligen ingen vanlig b-rulle, och alldeles för smal för att kunna vara mainstream. Naturligtvis blir den inte dålig av detta, utan snarare en riktigt spännande thriller som hela tiden är oförutsägbar. Den lyckas med att chocka åskådarna med några obehagliga överraskningar, men blir heller aldrig riktigt snaskigt exploativ - även om den givetvis bjuder på en del våld och sex.

Skådespeleriet är ypperligt och Meg Tilly är lysande som vanligt. Hon är som Jennifer Tilly, fast spelar under istället för över. Och jag gillar båda. Tim Matheson ser jag fortfarande som tokstollen från Animal House och 1941, men det är bara att ta en snabb titt på hans filmografi för att inse att han uppenbarligen är så mycket mer än så. Här balanserar han väldigt bra på kanten mellan myskille och tokpervo.

Impulse ska ni verkligen ge en chans. Glöm bort artworket och ta en titt på denna skamlöst bortglömda "småstad-blir-galen"-rulle.