tisdag, december 30, 2008

Recension: Planet Of Dinosaurs (1978)


One Millions B.C.
Valley Of Gwangi
The Lost World
Planet Of Dinosaurs?!

Sågad även på sin, delvis logiskt, men ack så charmig dinosauriefilm som mycket väl passar in resten av dinosaurieklassikerna. Även om den är sjukt mycket sämre. Men jag är den jag är, och gillar den naturligtvis.

Ett rymdskepp störtar på plan - mycket lik jorden för övrigt - och de överlevande försöker överleva så gott det går. Naturligtvis så visar det sig att planeten är bebodd av dinosaurier! Små, stora, mellan - och även en hårig spindel samt odjuret från The Beast From 20 000 Fathoms!

Våra hjältar försöker komma överens, och det pågår även lite inre slitningar som är extremt vaga. I alla fall så är den värsta besten en T-Rex som gärna äter allt och alla, och till slut så lyckas man samsas för att ta död på dinosaurien en gång för alla!

Megaskägg. Nylontajts. Utsvängda byxor. Hår på bröstet. Sjuttiotalsfrisyrer. Allt med en budget som är så liten att det enda man hade råd med var dinosaurier och en hyfsat imponerande rymdsekvens i inledningen.

Skådespelarna är stundtals riktigt dåliga, även om någon glänser till då och då. Dialogen är helt vansinnigt töntig och det finns även några misslyckade försök till humor, komplett med snopen ljudeffekt på soundtracket.

Men den är charmig och flyter på ganska bra trots att det inte händer mycket mellan dinosauriesscenerna. Det är just dinosaurierna och allt runt dessa som är så grymt bra och gör filmen ett måste i dinosaurie-samlingen. Animationerna och effekterna är bra nära Harryhausen, eller i alla fall Dave Allen, och är en fröjd att se.

Kvalitetstrash som har fått en fin restaurerad (så gott det gick) utgåva från Retro Media. Ett måste helt enkelt. Hyfsad bild, anamorfisk widescreen och kommentarspår. Dessutom följer det med två kortfilmer av Willis O'Brien från tiotalet! Trevligt, trevligt.

En film gjord med mycket kärlek, mycket ambition och svinigt låg budget.