torsdag, december 18, 2008

Recension: Viy (1967)


Tänk att jag lyckats undvika att se Viy i så många år, dessutom när jag ändå tycker rysk film är intressant - speciellt om det rör sig om genrefilm. Mosfilm producerade en mängd oerhört intressanta produktioner, men detta måste vara en av de mest unika. Den är dessutom släppt av Njuta Films i Sverige, vilket är en utmärkt kulturgärning.

Choma Brut (Leonid Kuravlyov) är en ung studerande vid en religiös skola i Kiev. När det är dags för en paus i studierna så råkar han ut för en häxa, som styr honom som en häst, flyger iväg med honom och sedan störtar till marken. Där slår han häxan sönder och samma i skräck och ilska, men ser sedan att det är en ung kvinna. Panikslaget flyr han tillbaka till skolan.

Tyvärr väntar en obehaglig överraskning där. En ung kvinna har blivit nära på ihjälslagen i närheten och har begärt att han ska komma och be för henne. Motvilligt, under tvång, så beger han sig till en liten gård där det visar sig att den unga kvinnan dött - och givetvis är det samma unga kvinna som maskerat sig som en ond gammal häxa!

Nu väntar tre nätter av skräck när han tvingas be för häxan... som inte alls är villig att låta sig dompteras av en sketen yngling!

Detta är en kort film, under åttio minuter. Men den är så sprängfylld av visuella fantastiska lösningar, coola scener, burlesk humor och vackra scenerier. Det burleska kommer troligen från att den kommer från en saga av Nikolai Gogol, det är väldigt ryskt och många män med stora mustascher som sjunger och är fulla.

Den som klarar av sånt i ungefär trettiofem minuter kommer att få en fantastisk upplevelse när andra halvan sätter igång och de tre nätterna av skräck rullar på! Här har vi ett par av de läckraste scener jag någonsin sätt. Första natten så svävar häxan ur sin kista och försöker attackera Choma - som omringat sig med en magisk kritcirkel. Så snyggt. Under den andra natten så använder häxan sin kista som slagdon och surfbräda och susar omkring i den låsta träkyrkan och försöker vålda sig igenom kraftfältet runt Choma.

Sedan har vi den tredje natten... som är så fylld av coola effekter, fantastiska monster, makabra detaljer, synvillor och färgillusioner som jag inte riktigt begriper mig på hur de gjort. Vampyrerna är asbisarra, demonerna är så konstiga som demoner kan bli, häxan är satantiskt vacker och Viy, som gör sitt framträdande, är ett bisarrt gummimonster med så tunga ögonlock att han behöver hjälp att öppna dem.

Fantastisk film som gärna hade kunnat få vara en timme längre med monster och häxor!