onsdag, december 03, 2008

Vinterskräck: Blod syns så bra mot nyfallen snö


Bland det bästa jag vet i genrefilm är snölandskap. Men det görs allt för lite skräckfilm i snöstorm och kalla vita landskap med översnöade furor och mördare som trampar omkring i drivor. Nu när jag tänker efter så kommer jag inte på så mycket. Men det finns tre gobitar. Dels har vi kanske en av de senaste i genren, 30 days of night - som jag personligen tycker är väldigt bra. Att den nästan under hela filmen utspelar sig i mörker med bara snön som lyser upp. Dessutom ser blod och gore väldigt bra ut mot den vita snön. Det är en sådan där skräckis som jag gäran slappar av i soffan med.

Men två av de stora klassikerna hittar vi på sjuttio- och åttiotalet. Först och främst har vi mästerverket, den näst intill perfekta tågskräckisen Horror Express med Peter Cushing, Christopher Lee och Telly Savalas. Klaustrofobisk, kall, mörk, våldsam och sjukt cool skräck med en utomjording som hoppar mellan kropparna på en intrigspäckad tåg som tar sig igenom den sibiriska tundran. Det sägs att filmen främst blev av för att producenten hade tillgång till en tåg, och kanske var det detta som triggade den orginella och för sin tid nyskapande handlingen. Att den senare dessutom blir en form av ultracool zombie-film med en kosack-armé gör att den verkligen blir det bästa man kan se. Tyvärr finns det ännu ingen vettig DVD-utgåva av denna, vilket också sägs bero på att alla orginalnegativ är borta. Vilket vore synd.

John Carpenter slog till på stort med The Thing, nyinspelningen av Howard Hawks-rullen. Otroligt fin stämning, massor av snö och kyla och givetvis en riktigt bra handling och gore- och monstereffekter som knappt än idag går att göra bättre. Den är så tjock med kvalité att det är förståeligt att Carpenter aldrig riktigt återhämtade sig efter den (trots att jag älskar det mesta han gjort även efter The Thing). När jag tänker efter så finns det åtminstone en åttiotalsslasher, Iced, som inkluderade en massa vinter-attribut i sin handling. En annan slasher som är lite underskattad är Stallone-floppen D-Tox som också uttnyttjar vintern på ett helt okey sätt.

Personligen hade jag gärna sett en Halloween-film eller en Fredagen den 13:e i vintermiljö, vilket hade för mig varit den ultimata mysigheten. Om man går bortanför vinterskräckisarna så älskar jag Mot Fort Humbolt och Örnnästet, som båda innehåller rikliga mängder snö (speciellt den senare då) och riktigt bra storys. Och åter igen: blod syns väldigt bra mot snö.