lördag, november 29, 2008

Se det lugn som varar...


...för naturligtvis lyckades vi koppla upp oss med ett litet modem som vi fick låna av Mariusz - Gregorys arbetskamrat och samma person som nu tagit över det rummet jag hyrde av Simon sedan jag kom ner till Stockholm.

I alla fall har vi arbetat som svin hela dagen. Tack och lov hade vi förberett det ganska bra och det i stort sett allt var packat. Nu inser jag också hur otroligt mycket x-rentals jag har kvar, alla gamla samblarobjekt till VHS och Betamax som jag byggde upp min samling med en gång. Allt sånt är fortfarande nedpackat och kommer att fortsätta vara det. Tar för mycket plats och eftersom jag är kräsen med bildkvalitén så har inte VHS något i min stuga att göra längre.

För tillfället sitter jag i köket där vi har ställt uppdatorn på en köksbänk, en sådan där av trä som heter "Bekväm" och går att köpa på IKEA för 395:-. Vi fick den av en granne som ändå skulle flytta. Gregory har just tagit ett bad och snart ska vi gå ner till det lokala alkishaket och ta en öl. Livet i Märsta helt enkelt.

Sedan längtar jag efter min familj och mina vänner. Anneli, Markus, Stellis, Joao osv osv. Mamma och gänget är ju familjen. Markus ska i alla fall komma ner i vår och se Judas Priest med oss! Roligt som fan :)

Okey, nu är G klar med badet. Dags för mig att ta på mig något istället för den här sunkiga morgonrocken! Höres!

Ibland funderar jag på om vi har något icke-skandiaviskt blod i släkten...


... eftersom jag har en tendens att se väldigt mörk ut stundtals. Här ovan har ni till exempel en bild som Stellis tog under inspelningarna av Yersinia. Det är ingen make up och jag är en person som vägrar sola. Men ni ser hur jag ser ut jämfört med de andra.

Min mor har påstått att jag föddes med långt svart hår, så kanske finns det ändå en Antonio Banderas inom mig... om jag bara gräver lite djupare i generna.

Och hoppsan, det blev ett till inlägg. Förlåt.

Idag rullar släpvagnen

Vi bar en massa möbler igår. Eftersom flera grannar flyttar samtidigt som jag flyttar in så har vi fått välja och vraka bland möblerna som fanns kvar. Vi bar soffor, bord och en stor matta som kan passa i vardagsrummet. Det var också första gången G fick se lägenheten - snacka om att köpa grisen i säcken - men han älskade den. På Måndag och Tisdag blir det omtapetsering i sovrummet också, så det blir nog ingen sovmorgon under vår lediga Måndag.

Detta innebär också att detta blir mitt sista blogginlägg på ett tag. Kanske hinner jag något i någon paus på jobbet, men det är så mycket att göra där ändå. Bredbandsbolaget hoppas jag kommer nästa vecka så att installationen hyfsat fort. Tyvärr bara Bredband 24 eftersom huset inte klarar av den snabbaste varianten ännu.

En låt som gått väldigt mycket i min Ipod de senaste dagarna är Second Life Replay med Soundtrack Of Our Lives från deras dubbeldiscare Communion. Fantastisk sång, men jag har inte hunnit koncentrera mig på hela albumet ännu tyvärr. Jaja, musik kommer det att höras i lägenheten i alla fall. Och film. Så det får bli drogen som tar över efter internet ett tag.

Nä, nu ska jag koppla ur datorn. Vi höres.

fredag, november 28, 2008

Recension: Beware Of A Holy Whore (1971)


Efter att ha regisserat ett tiotal långfilmer över en tid på två år så avslutade Fassbinder sin första era med en rejäl satir över filmskapandet, eller kanske mer över filmskaparna. Resultatet blev Beware Of A Holy Whore som skildrar ett gäng skitnödiga filmskapare som som har ångest, dricker sprit och bitchslappar varandra.

Det börjar med en lång sekvens där en av skådespelarna återberättar en tecknad film, och sedan ramlar vi in i en stor hotellfoaje där diverse lösa element sitter, står och går. Vi har den aggressive slusken och produktionsledaren Sascha (Fassbinder), den överkänslige scenografen Fred (Kurt Raab), den sexuellt förvirrade skådespelaren Ricky (Marquard Bohm), produktionsassistenten Korbinian (Ulli Lommel) och den åldrade filmstjärnan Eddie Constantine (Eddie Constantine själv). Alla väntar på Jeff (Lou Castel), den rebelliske och minst sagt humörsvängiga regissören bakom detta senaste mästerverk.

När Jeff kommer är han inte nöjd med något. Filmnegativet är från Spanien, det går inte för sig, lyxvillan de hittat är för sunkig, skådespelarna är för usla, ingen kan lägga kameranrälsen rätt och han vill helst gärna ha sex med Ricky - men liksom Ricky anser han sig själv vara helt och hållet heterosexuell. Eddie Constantine är missnöjd med produktionen då han inte vill döda en kvinna med ett karateslag samt att han anser att regissören är amatörmässig. Samtidigt så verkar alla män lida av sexuell förvirring... och ekonomin är riktigt illa ställd.

Det hela leder upp till två tagningar, på några sekunder var... sedan, hur går det egentligen med filmen?

Fassbinder fokuserar nästan helt på relationerna mellan inspelningarna. Det är garanterat arty, och dialogerna är många och så där banala - men med djup - som bara Fassbinder kan få till det. Det finns en rejäl känsla av experiment och avantgarde över filmen, och historien är fragmentisk och hoppar mellan karaktärer och intriger. Det blir lätt surrealism på flera ställen, om än med en rejäl socialrealistisk touch.

Är Jeff en variant av Fassbinder själv? Troligen, och i så fall så har Fassbinder en fenomenal självdistans. Liksom Fassbinder så är Jeff extremt disciplinerad, bär läderjacka, är uppenbarligen homosexuell men inleder gärna relationer med kvinnor och kan visa en oerhört ömhet när det väl bär och det hållet. Lou Castel är fantastisk som Jeff. Det är en klassisk Fassbinder-produktion med alla hans egna skådespelare. Fulsnygge Marquard Bohm sticker ut som Ricky och Kurt Raab är alltid bra. Eddie Constantine är cool som fan och spelar sig själv med distans och intelligens.

Beware Of A Holy Whore känns nästan som en parodi på tysk arthouse och det kanske är meningen. Det är en bra film, inte den bästa Fassbinder jag sett dock - men när Fassbinder gör en svagare film så är det ändå oftast bättre än det mesta.

torsdag, november 27, 2008

Mannen som gör vad som faller honom in


Mitt huvud exploderar. Det är en fläkt som är avstängd på den översta våningen på jobbet. Det innebär att det skapas ett baksug som i sin tur gör att ett fruktansvärt piiiiiiiipande ljud bildas från vår ytterdörr. Sjukt, minst sagt. Som om Scanners har blivit verklighet. Dessutom sätter sig ljudet så hårt att jag även får nackvärk av det hela. Fan. Apa. Mupp.

Det är julklappstider. Enligt Nordea så köper svensken kulklappar för i snitt lite över femtusen kronor varje år. Och det är en minskning på åtta procent. Herregud. Och det snackas om kris. Vilka är det som köper egentligen? Givetvis några få högavlönade, men resten verkar inte spendera så mycket. Där ser man vilka som bestämmer normen i det här landet. Själv ska jag faktiskt köpa några julklappar. Oftast blir det något till morsan och hennes gubbe samt också nåt till Gregory. Jag minns när man var yngre och gamla tanter som var vän till familjen gav en julklappar. Ett år fick jag en lergök, en sån där som man blåser i och skapar ett ljud. Inte en sådan man kastar upp i luften och skjuter på, även om jag naturligtvis ville det.

Annars har egentligen mitt begär för julklappar mer eller mindre försvunnit. Önskar jag något så är det mjuka paket med sådant som man inte orkar köpa själv: kallingar, strumpor och nån tröja. I år har jag önskat mig sängkläder och långa gardiner, men jag måste leverera lite mått till morsan innan jag vet om det kan bli verklighet.

Jag har inte hunnit se en enda film under hela veckan. Trist. Har faktiskt inte riktigt haft lust för det. Flytten är på gång och det har varit roligare att arbeta med bilder eller att ligga och läsa kvasi-vetenskap i sängen. Säng ja. Snart får vi en riktig säng. En stor säng. Tror den i alla fall är 1,80 bred, vilket verkligen känns som något fantastiskt med tanke på den sängen jag sovit i nu - som delar på sig under natten och gör att kall luft strömmar upp rakt mot ryggen.

Är det inte så att jag måste följa mina drömmar? Jag var ihop med en idiot ett bra tag. Han gjorde alltid sitt bästa för att trycka ner mig och påpeka att jag var en sådan "drömmare". Men jag är en drömmare. Jag är en sån där tokstolle som har fått för sig att han klarar av det mesta, bara det inte handlar om höga höjder och trånga utrymmen. Som en extremt blygsam variant av Forrest Gump (och betydligt smartare). Jag påstår inte att jag är bra eller ett geni på något jag gör, men varför ska man vara det? Det finns filmskapare i Sverige, som producerar skitfilm som ingen ser (jag har själv deltagit i vissa av dessa) och som tror sig ha talang. Vilket är okey. Men samtidigt tror de att de är intelligenta. Vilket känns lite tragikomiskt. Jag tror inte jag påstår sådana saker, jag bara göra söker. En del blir piss, en del blir bra.

Herregud, jag liknande mig just med Forrest Gump. DET är både tragiskt och roligt. Och felaktigt. Jag är nog mer lik "Mannen som gör vad som faller honom in" - varken smart eller dum. Han bara finns.

www.crimson.se

Så, det var verkligen en positiv upplevelse att beställa bilder från Crimson! Det blir verkligen fler gånger.

Jag valde att ladda upp två bilder på matt fotopapper, 30x40 cm. Att tanka upp dem på sidan gick ruggigt fort och var extremt enkelt. Man valde genom ett klick om det skulle vara matt eller blankt och sedan var det bara att välja betalningssätt. För mig var det helt enkelt billigast och bäst att hämta ut dem direkt på Brännkyrkagatan 80. 54 kr för två fotografier. Lysande.

Redan nästan dag var de klara och det var bara att plocka upp dem i deras reception. Kvalitén var lysande - fast det antar jag också beror på vilket grundmaterial man tankat upp till dem - och det var också föredömligt inpacketerat. Ihoprullat, men inte för hårt givetvis, skyddspapper och bubbelplast.

Eftersom bilderna jag tankade upp nu var svartvita och ganska hård bearbetade så ska vi nu testa, troligen i helgen, två stycken färgbilder. Jag vill få upp en av mina rent dokumentära bilder och G lär väl testa en av sina lite mer bearbetade naturbilder. Så får vi se om kvalitén känns lika bra.

onsdag, november 26, 2008

Tanka vår långfilm

Jag har sagt det förut, tanka gärna vår piratkopierade långfilm. Kraftverk 3714 är flerfaldigt prisbelönt, har visats över hela världen, sålt hyfsat på DVD och har överlag fått bra recensioner. På Cinemageddon kan kan tanka den. Kör på. Vi bjuder. Vi är inte lika giriga som skattepengarslösarna som gråter över att deras megasuccé ligger ute på nätet.

Faktum är att ”Utan Ipred slutar vi göra film” är en väldigt lockande sätt att få folk att tanka mer, eftersom ingen av dessa "filmskapare" har någon vidare talang och egentligen bara lever på att deras polare på SFI ger dem pengar. Dessa personer har slösat enorma mängder skattepengar på sin egen kommersiella skit. Budgeten de rör sig med överstiger vida över vad man egentligen kan göra en film för. Vad resten av pengarna tar vägen är ett mysterium.

Antagligen rakt ner i fickan på giriga filmbolagsdirektörer.

Double-Spoon

tisdag, november 25, 2008

Fred - före och efter




Kunde inte bara låta bli, utan gjorde några småförändringar på mig själv. Första bilden är hur jag ser ut nu och på den andra så har jag försökt ta bort några år.

Först och främst åkte hårfästet ner en aning. Bort med lite rynkor och häng under ögon och hals, leverfläckar och annat mysigt försvann. Drog in kinderna en aning, likaså hakan (fast där fungerad det mycket genom att jag helt enkelt trimmade skägget) samt tog bort lite allmän hårväxt runt munnen, kinden och hakan. Försökte ge mina ögon lite mer levande färg också.

Det är nog lättare att se förändringarna om ni klickar upp bilderna i större format.

Så rastlös är jag nu alltså. Istället för att se en film, läsa en bok eller att göra något vettigt så lekte jag med "spot healing brush" i PhotoShop.

Dålig start - bra avslut

Jag började skamlöst tidigt idag, 07.00 - vilket är skamlöst tidigt då jag bor i Märsta, det snöar, jag åker pendel och mitt jobb ligger på Kungsholmen. 04:30 ringde mobilalarmet för första gången och sedan gick det bara neråt rent humörmässigt.

Kunden kan vara ena bitchar ibland alltså. Idag hade jag dessutom ont i nacken och tendenser till huvudvärk, så att tampas med folk som inte vet vad de snackar om är givetvis en utmaning i sådana lägen. Men det gick bra. Det verkar som alla trassliga ärenden och lägen då man måste ge kunder dåliga nyheter alltid kommer samtidigt.

Sedan ringde en gammal chef till mig som hade sett Spoon-bilderna och tyckte dessa var tokigt läckra. Så eventuellt ska vi ställa ut dem på Öland under våren. Vore väldigt skoj! Fundrar på vart man kan trycka/printa ut dem i bra kvalité, matt fotopapper är väl tanken. Har funderat på www.crimson.se, men jag vet inte. Någon som har erfarenheter av dem?

Ingalill, portvakten i huset där jag fått lägenhet, ringde idag och berättade att jag kunde hämnta nycklarna! Hurra! Fy fan vad skoj! Lägenheten är väldigt fin och dessutom fick jag en hel del snygga och stilrena möbler. Dubbelsängen är gigantisk och jag fick en widescreen-TV på köpet också! Generöst av den förre ägaren.

måndag, november 24, 2008

Spoons - ett bildspel


Vi tog massor av bilder för Spoons, men tjugo av dom har jag nu valt ut och dessa går att se i ett trevligt bildspel som ni kan hitta här.

Hoppas det fungerar bra nu :)

Spoons





Jag gillar att fotografera, men jag är en total sucker för ultra-realism och gör vanligtvis oerhört lite efterbearbetning på bilderna. Här blev det andra bullar. Vi hängde upp min rock på en garderob och så använde jag den till att maska av kanterna runt G. Sedan var det enkelt att fläska ut resten av svarta (tack och lov för klonstämpel). Sedan blev det svart-vitt, högsta konstraten, på med filmgrain och sedan på med högsta kontrasten igen. SÅ kul tycker jag det inte är med Photoshop. Enkelt och snabbt.

Det blev bilder på mig också, men jag tycker personligen att smala personer gör sig så mycket bättre på bild. Det blir intressantare kanter, vinklar och ljus.



Bojkotta biblarna på hotellrummen!


Porr eller inte porr, det låter jag andra avgöra. Själv blir jag upprörd då jag fortfarande då och då hittar biblar på hotellrum! Denna vidskepliga bok som orsakat så mycket ondska, våld, övergrepp och trakasserier. Kanske mer än någon annan "helig bok" i denna värld.

Men visst, moralisterna tycker det är helt okey med en bok som förespråkar dödsstraff, tortyr, kvinnohat, krig och ondska. Hade man lagt koranen på hotellrummen så hade det blivit helt annat buller från debattörerna. Bibeln innehåller minst lika dumheter som koranen, men eftersom vi är svenskar så tutas vi i bibelns budskap sedan barnsben. Visst, en del säger att man inte ska tolka gamla testamentet bokstavligt - men det går att tolka och använda när det passar de religiösa, givetvis. Vad annars? Vad är det homofoberna använder sig av? De som anser att en döende religion ska bestämma vilka rättigheter homosexuella ska ha?

Vidskeplighet och trams ska absolut ut från hotellrummen. Jag vill inte betala dyra pengar för att få ett slag i ansiktet av en bok som bidragit med så mycket ondska på jorden.

söndag, november 23, 2008

Recension: Devil Hunter (1980)


Igår kväll så invigde jag Gregory i Jess Francos underbara värld. Och naturligtvis var det Devil Hunter han fick se först av allt. När han skulle gå ut och röka på balkongen så sade han "Kan du pausa?" varvid jag bara tittade förvånat på honom. "Jag skojade bara!". Vilket inte förvånar mig, för det är skräp. Men inte vilket skräp som helst. Det är Jess Franco-skräp med Al Cliver som hjälte!

Supermodellen Laura (Ursula Buchfellner) blir kidnappad och en lösensumma krävs, sex miljoner dollar! Kidnapparna har gömt sig djungeln och ut skickas den tuffe, hårde och mustaschprydde hjälten Peter Weston (Al Cliver) tillsammans med sin kollega Jack (Antonio Mayans).

Men men. Säga den lycka som varar. Det visar sig att kannibaler håller till i samma djungel och då och då så blir de tvungna att offra en blondin åt en naken monsterman (Burt Altman) som vandrar omkring i djungel med stirrande ögon och ett ständigt grin över munnen.

När utväxlingen, pengar och kidnappningsoffer, går fel så splittras grupperna och Laura hamnar ensam ute i den vilda djungeln... och samtidigt så äter sig monstermannen igenom rollsättningen... ibland med ett leende på munnen.

Jadu. Nästa gång det blir en Jess Franco-film som Gregory ska se så blir det nog någon av hans mästerverk. Men å andra sidan, det kanske är bra att börja med äkta skräp? Nu låter jag i och för sig ganska negativ, men då missuppfattar ni allt. Förvisso är filmen extremt oinspirerad, ful och illa spelad - men liksom flera av Francos sämre verk så blir man ändå hypnotiserad av fulheten och det trista fotot. Folk gör inget speciellt, kvinnor åmnar sig nakna alldeles för länge och det är för mycket pubishår i närbild, goret är extremt taffligt och det zoomas mycket, hårt, länge och ofta ur fokus. Monstermannen, en muskulös gymnastkille vid namn Burt, får man se hela härligheten på och han verkar ha ganska kul med sina pingpong-ögon.

Filmen är som vanligt inspelad i något som absolut inte är någon djungel, utan mer någon klassisk spansk skog som man försökt göra lite mer djungelartad med klätterväxter. Statisterna, infödingarna, verkar vara alla från de lokala barbesökarna, en flintskallig fransman och några stackars spanska produktionsassistenter.

Det bästa med filmen är finalen som är helt oslagbar i sin trashighet: naken infödingskvinna åmar sig alldeles för mycket och sjunger med vibrato, Al Cliver klättrar som sextiotals-Batman uppför en bergvägg (dvs han krälar på marken medan kameran är vriden) och en fanastisk slutfight mellan Al och den helnäcka monstermannen. Det är osmakligt, roligt och aldrig tråkigt.

Rekommenderas varmt till de som har tålamodet.

Anslagstavlans vackra budskap

Jag gillar att titta på anslagstavlor. Det är som en liten ofarlig drog för mig. Först och främst tycker jag det ger en bra inblick i områdets själ. Man får veta allt som går att veta om vilka kulturformer, sporter och politiska tilldragelser som utspelar sig i samhället eller i kvarteret.

Dessutom får man alltid en inblick i hur ambitiösa människor är på att producera sina budskap. Här har vi en typisk anslagstavla, hittades i närheten av Teatergrillen i Märsta.



Jag gillar rörigheten - även om den nu känns rörigare bara för att jag tog en bild lite närmare. Det fanns tre affisher som stack ut, här den första:



"Sopplunch i adventstid" - det är faktiskt helt klart den snyggaste på tavlan, även om den automatiskt blivit snyggare eftersom personerna som gjort den inte använt sig av vattenfast färg. Istället bygger den på ensamheten runt högtiderna och de soppluncher som kan tänkas bota detta till en viss del.



Här har vi en affish som andas missanpassad kreativitet. Men man har försökt i alla fall. Det gamla knepet med olika typsnitt och olika storlekar är alltid ett bra sätt att få något att bli rörigt och fult, men de tillhörande bårdarna (heter det väl?) som utlovar "DANS" och "VÄLKOMNA TILL TUNA GILLE" är en nice touch. Vad betyder egentligen "2 moderna, 1 gammal"? Är det så att musiken växlas mellan två moderna och en gammal, eller är det en syftning till medlemmarna i Samzons Orkester (det ska ha cred för att de placerade "z" i mitten istället för på slutet förresten)? Här är Samzons officiella sida förresten.



Här har vi en affisch som är så osexig att man på flera mils avstånd ser att den är socialdemokratisk. Missförstå mig rätt nu, min politiska läggning är själv sosse, men ingen kan anklaga sossarna för att skämma bort sina väljare med fräsig design och en massa trams. Vilket naturligtvis är helt rätt. Bara rubriken "Kom och lyssna på Inger Roos (S) Hälso- och sjukvårdslandstingsråd" gör att man känner sig extra lockad. Men å andra sidan är Märsta styrt av Socialdemokraterna... så det är en bra anledning för mig att bo kvar här.

Sedan får jag bjuda på den här bonusen, en anslagstavla i Märsta Centrum - som jag sedan tidigare har uttryckt mitt ogillande för. På något sätt så symboliserar detta centrumets själv... och att inget händer där (förutom en enda liten poster där Märsta Kulturförening anordnar en julmarknad).

Vad är det med frisörer och "fyndiga" namn egentligen?


Ett av tusentals bevis, detta i Märsta.