tisdag, januari 06, 2009

en sådan där ettrig liten besserwisser, med mer ord än hjärna...

"Vilket tråkigt liv du måste leva!"

Jag tittade förvånat på den lille skäggige gubben bredvid mig på Nyårsafton. Han var en sådan där ettrig liten besserwisser, med mer ord än hjärna. En person som inte ens bryr sig om att låtsas lyssna när du säger något. Istället ser man hur tydligt han sitter och funderar på vad han själv ska säga härnäst.

Det var ett sådant dumt påstående att jag bestämde mig för att ignorera honom resten av kvällen. En man som djupt inne i sina egna åsikter att han inte ens var intelligent nog att förstå min synvinkel. Frågan var givetvis om det finns något liv efter detta, någon makt, något som vakar över oss. Personligen anser jag inte det. Jag tror inte det finns något där bortom döden. Du dör, det blir svart. That's it.

Men den här gubben ansåg att mitt liv skulle bli så tråkigt eftersom jag anser att vi inte har något att vänta oss efter döden. Jag resonerar som så att jag lever för att leva, inte för att dö. Jag vill inte, som många religiösa människor, fokusera hela livet på vad som sker efter det. För mig går livet ut på att uppleva saker "nu". Inte "sen". Jag kan nästan förstå att han måste tycka sitt liv vara väldigt trist - och det har det delvis varit, vad jag vet - att han måste trycka ner mig som icke-troende och påstå att jag inte lever eller kommer att leva ett utmärkt liv. Allt för att jag inte kommer till någon himmel eller helvete.

Gubben är en idiot. Det vet jag. Under mitt förhållande med Billy så hörde jag - berättat för mig - både det ena och det andra om hans påståenden om Billy och mig. Billy, som var en idiot, kände honom en aning också. Gubben är gammal och bitter, vid den tiden vägde han säkert 200 kg och kunde knappt röra på sig. Han trodde också att Billy var ute efter uppehållstillstånd i Sverige, och det var den enda anledningen till att Billy var kär i mig. Nu gjorde jag slut med Billy för att han var en idiot, och vad jag vet så lever han ett bra liv nu, mår bra och har framtiden för sig i sitt hemland. Underbart att höra. Men i alla fall. Gubben kallade mig "naiv" och lite andra saker på den tiden på grund av detta, så det var väl med en viss skadegläjde jag fick ta del av hans turer.

Han, närmare sextio år och 200 kg, blir plötsligt raggad på av en 25-årig Marockan. Plötsligt så glömmer han bort allt vad kritiskt tänkande är, betalar resor och grejor för den här snubben - och efter en kortare tid i Sverige får 25-åringen uppehållstillstånd och lämnar gubben på direkten.

Jag känner fortfarande skadeglädje faktiskt. Nu satt han bredvid mig, kanske sjuttio kilo lättare och med ett läskigt Hans Scheike-skägg och försöker förmana mig hur jag ska leva! Klockan tickar på. Snart får jag skåla in nyåret med mina vänner + den ovälkomna bitter-gubben som nu har en ny ung man på gång. Allt på grund av äkta kärlek.

Jamen tjena.