lördag, januari 03, 2009

Recension: Absolution (1978)


Anthony Shaffer är den brittiska manusmästaren som bland annat skrev The Wicker Man och Frenzy. I mindre känd film är Absolution som skulle ha haft premiär 1978, men det sköts upp och gick en mindre sväng på biograferna 1981 innan den försvann för att återigen få en officiell premiär 1988.

Richard Burton spelar Fader Goddard, en strikt katolsk präst som arbetar som lärare på en katolsk pojkskola. Han har ett särskilt gott öga till den ambitiösa Benjamin Stanfield (Dominic Guard), som alla är övertygade kommer att bli präst en dag.

Samtidigt så dyker motorcykel-flummot Blakey (Billy Connolly) upp och campar i en närliggande skog. Han lever efter sina egna regler, fångar fisk ur bäcken, stjäl lite mat från skolan och röker gräs. Benjamin lär känna honom och blir allt mer fascinerad av den fria livstil som Blakey lever.

När Fader Goddard får reda på detta så förbjuder han Benjamin att träffa Blakey igen. En kortar tid sedan så återkommer Benjamin till Goddard och berättar att han dödat Blakey. Goddard beger sig ut och finner att det bara ligger en halloween-pumpa begravd på platsen. Snart återvänder Benjamin återigen för att bekänna något: han har mördat Blakey ändå.

Och minsan, där ute i skogen så ligger det ett lik...och det hela blir väldigt rörigt för fader Goddard...

Som vanligt så är detta bara det yttersta skalet av historien. Det som är så bra är Richard Burtons väg mot galenskap då allt runt omkring honom bara blir mer och mer förvirrat. Han kan inte säga något eftersom Benjamin har erkänt allt under bikt. "Under inga omständigheter får en präst föra vidare bikten" som han själv säger. Och gör han det så bryter han på ett väldigt allvarligt sätt mot sin egen tro.

Filmen har ett långsamt tempo och berättar på nästan ett socialrealistiskt sätt om livet på en skola, men under det hela så ekar givetvis kritiken både mot kyrka och religion, men inte nödvändigtvis mot människorna som utövar religionen. Den bara analyserar läget helt enkelt. Men mitt i allt detta så är det ett intelligent och komplex mordmysterium med flera twists. Ett inslag av väldigt grafiskt våld också, som sticker ut rejält i den annars tillbakadragna stilen.

På flera sätt påminner Absolution om The Wicker Man, men främst i huvudkaraktären som är en man av Gud som långsamt måste ifrågasätta sig själv, sin tro, sin gud, sitt liv för att kunna gå vidare... eller att dö. Han gör sig själv till ett offer för omständigheterna, då hans blinda tro minst sagt ställer till det.

Det är ingen lätt film att se igenom. Men sätt er ner i lugn och ro och njut av lite skickligt brittiskt psykthriller när den är som mest obskyr.