söndag, januari 18, 2009

Recension: The Blob (1988)


Här har vi en film som aldrig räknas upp bland klassikerna från åttiotalet, trots att den borde finnas på alla håll och kanter. The Blob är givetvis den överlägsna remaken av den gamla femtiotalsfilmen med samma namn. Orginalet är charmigt, men var ändå en av de svagare av det årtiondets monsterfilmer. Denna version från 1988 är dock helt klar en av de starkare av sitt årtionde!

Storyn klarar jag inte ens av att gå igenom eftersom den är så standard, men som alla vet så slår en meteorit ner i den sömniga småstaden Arbeville, en lodis petar på den med en pinne och blir givetvis det första offret för denna slemklump! Den börjar äta sig igenom befolkningen och mitt i det hela så finns den känslige tuffingen Brian Flagg (Kevin Dillon) och den skötsamma tjejen Meg Penny (Shawnee Smith), som är de vi får följa vid blobbens middagsbord!

Men allt är så mycket roligare och bättre framfört och berättat än i Irvin S. Yeaworth Jr's orginalfilm. Först och främst så finns det ingen fet moralkaka om hur alla, gamla som unga, kan arbeta tillsammans för att stå emot fienden. Något jag personligen bara tycker känns skönt. Sedan så är detta verkligen en MONSTER-film, istället för en bit gele på ett vykort! Det är massor av blob-action och det blir aldrig tråkigt. Effekterna är vansinniga, blodiga och påkostade och det hela slutar med en giganto-blob som kravlar sig ner för huvudgatan och äter folk! Alla effekter är inte perfekta, men det berodde nog mer på bluescreen-tekniken på den tiden än något annat. Stop-motion-scenerna är lite ojämna, men för det mesta så är blobben genomvidrig, som en hög med muskler och fett som vältrar sig fram och suger märgen ur stackars offer.

De klassiska scenerna är många, men telefonkiosken och sjukhus-scenen är underbara och helt perfekta. Dessutom, kan man ogilla en film där en tioårig störig pojke får sätta livet till?

Kevin Dillon är kanske inte perfekt som tuffingen, då han egentligen ser ut som en mupp med peruk, men som skådis är han ganska bra och det är det som gör att man tillslut accepterar hans Kalle Kaviar-utseende. I mindre roller hittar vi också Candy Clark och Jack Nance, och någonstans i röran så ska även Bill Moseley finnas.

Bra, gory och blodig monsterrulle med gott om action. Dessutom uppskattar jag alltid slasherparodier, och Garden Tool Massacre som visas på bion borde inkluderas i någon (förhoppningsvis, eftersom det behövs) fet special edition.