måndag, januari 26, 2009

Recension: Cannibal Apocalypse (1980)


Det märks att Antonio Margheriti inte hade sitt hjärta med i spelet när han regisserade Cannibal Apocalypse. Den är snygg och välberättad, som vanligt, men saknar helt den där energin som Margheriti alltid brukar erbjuda sina fans. Actionscener som vanligtvis brukar vara fantasifulla och roliga, blir här mer en trött uppvisning i TV-dramatik.

Visst finns det småsaker i denna film, där John Saxon spelar en vietnamveteran som börjar känna lust att äta folk, som är bra. Konceptet är det inget fel på och hade nog fungerat bättre i händerna på en annan regissör. Inledningen i Vietnam (eller snarare i en skog utanför Atlanta) är klassisk Margheriti-action med fina stunts och antagligen den mest inspirerade delen av filmen.

Skådespelarna är också bra och trots att både Saxon och Morghen inte verkar vara speciellt förtjusta i filmen så gör båda toppeninsatser, så även de lokala talangerna från Atlanta och givetvis Tony King - som är argare och brutalare än någonsin.

Margheriti har knappast varit någon gore-farbror. Han verkar inte gilla allt för mycket blod och grafiskt våld och brukar nöja sig med någon enstaka squib. Här finns det betydligt mer av den varan, men Margheriti har ingen lust att filma det verkar det som. Så fort det ska blodas så blir han extra ointresserad och verkar nästan försöka filma runt det, eller verkar inte tycka det är speciellt intressant med lite köttslitningar. Det enda som är riktigt grafiskt är när en av karaktärerna får magen sönderskjuten och det bildas ett hål rakt igenom honom - imponerande effekt för övrigt - vilket ser coolt ut, men det är inte så att kameran fokuserar på det heller. Filmen går raskt vidare.

Nä, Margheriti passar bäst - och det visste han nog själv - när han fick spränga miniatyrer i luften och koreografera spektakulära actionscener på filippinerna. Cannibal Apocalypse är ett snyggt men extremt oinspirerat bidrag till den italienska goretrenden.