tisdag, januari 13, 2009

Recension: Contamination (1980)


Jag brukar säg att jag hellre ser ett roligt plagiat än ett tråkigt orginal. T ex när det kommer till den välgjorda, men tråkiga, Flykten från New York. I det fallet är båda After the fall of New York och den egna uppföljaren (och smyg-plagiatet) Flykten från LA betydligt bättre och mer underhållande. I faller med Contamination kanske det inte helt och hållet stämmer, eftersom jag både är ett stort fan av Zombie flesh-eaters, alla Bond-filmerna och Alien.

Ett skepp kommer in i New Yorks hamn och när myndigheterna undersöker vad som har hänt så slutar det väldigt blodigt (t ex som i Zombie flesh-eaters), magarna på männen ombord har nämligen exploderat (som i Alien). En barsk vetenskapskvinna, en tokrolig snut och en bitter brittisk astronaut undersöker det hela och beger sig ner till ett sydligt land med djungel och där ännu fler faror härjar (Zombie flesh-eaters) och stöter slutligen på en alien (som i Alien) som visar sig vara en alien-drottning (som i Aliens...som iofs gjordes 6 år senare...aha! Contamination är orginell!).

Att gå igenom handlingen punkt för punkt är rent utsagt tråkigt och egentligen är väl inte manuset någon höjdare, inte ens för att vara en italiensk explotationfilm, men det som håller kvalitén uppe är skådespelare som verkar alldeles utmärkt roligt i sina roller och Luigi Cozzis känsliga och inspirerade regi. Cozzi har aldrig varit en stor filmskapare, i praktiken är han väl bara en science fiction-fan som av några obskyra anledningar blivit regissör och försöker göra sitt bästa för att få in sci-fi i allt han gör. Men det fungerar utmärkt. Man märker kärleken för science fiction-temat och mycket riktigt är två av höjdpunkterna just en flashback från Mars och mötet med alien-drottningen. Här andas det passion och nerv och det är inte för inte som monstret på slutet är som hämtat från en amerikansk sci-fi från femtiotalet.

Man har blandat vilt i genrerna och filmen kan verka lite schizo på den fronten ibland, från en Zombie-liknande inledning, till alien-ägg och en skurk som hämtat från en James Bond-film (komplett med ett stort gäng privatsoldater med kamikaze-tendenser!). Men liksom, som med dom flesta italiensk genrefilmer, är detta inte för allas smak. Manuset är så långt ifrån Oscars-klass som man kan komma, dubbningen är ”sådär” och det är ju bara ett enkelt, simpelt plagiat producerat för att casha in på sina amerikanska förebilder. Själv skiter jag i sånt, det är först och främst helheten som är det viktiga och där fungerar det verkligen. Italienarna hade sina egna små regler om hur filmer skulle göras och det är bra skönt det, i en värld som är stöpt efter amerikanska blockbusters och ett land som är byggt på en ”lagom”-moral skapad av fantasilösa SFI-kufar.

Nu påstår jag inte att Contamination är ett mästerverk, den är långt ifrån såna perfekta filmer som The Beyond och Suspiria, men för att vara en liten film om alien-ägg och exploderande magar så är den inte illa alls. Och detta skriver jag helt utan ironi eller glimten i ögat. Jag tycker verkligen så.