onsdag, januari 07, 2009

Recension: Goliath and the Vampires (1961)


Ibland, för att liva upp genren, så gjorde man peplums som kombinerades med en annan genre. De bästa försöket var uppenbarligen de som försökte få in lite skräckelement i det hela, och Goliath and the Vampires är ett av de mer lyckade försöken.

Maciste (Goliath är som vanligt bara det amerikaniserade namnet) är som vanligt en stark, muskulös trevlig karl som hjälper sina medmänniskor. Men när hans by blir brutalt skövlad av den onde vampyren Kobrak och hans ansiktslösa zombie-armé så har det gått för långt. Männen dödas eller försvinner och kvinnorna kidnappas och förs till Kobraks land någonstans bortom havet.

Maciste beger sig, tillsammans med en föräldralös pojke (som tack och lov aldrig blir så jobbigt som man skulle kunna tro) till vampyrernas stad - eller som styrs av vampyren i alla fall. Där träffar de magikern Sultan Abdul (tror jag, det är alltid rörigt med namnen i de här filmerna) som också försöker bekämpa Kobrak. Men det är inte lätt och Kobrak, med sina övernaturliga krafter, är överallt!

Gordon Scott spelar Maciste och gör det utmärkt. Han var tidigare känd som Tarzan, och hans helylle-look passar ganska bra när det gäller hjälte i en peplum. Men han är bra som skådis och fantastisk som actionskådis. Det finns en scen då han ensam slåss mot tonvis med soldater på ett torg och springer, hoppar, kastar sig, slåss och sparkar sig igenom alla. Riktigt bra, en klassiker.

Eftersom det är delvis skräck så är det också en betydligt mörkare och brutalare film. Blodig på sina ställen, och riktigt ball då Maciste och hans team kommer närmare Kobraks grotta. Det är dimma, eld, ansiktslösa zombie-soldater och en otroligt schyst stämning. I inledningen förekommer det också en bymassaker som är blodig och ganska grafisk för att vara en peplum. Även här blir det massor av fina stunts. Kobrak själv har en riktigt cool uniform och mask och visar ansiktet en kort sväng mot slutet, vilket är en höjdare.

Den märkligaste delen med filmen är The Kingdom Of Blue Men, vilket är precis som det låter. Blåa män med identiska ansikten som också arbetar mot Kobrak. Ett annat genialiskt drag, som dessutom är grymt bra genomfört, är då Maciste slåss mot en kopia av sig själv!

Rekommenderas!