torsdag, januari 15, 2009

Recension: The Island Of Dr. Moreau (1977)


Det finns tre, vad jag vet, versioner av denna historia. Men det är nog ändå sjuttiotalsversionen av The Island Of Dr. Moreau som jag helt klart fastnat för. Jag såg den troligtvis på någon obskyr kanal för lääänge sedan och jag har haft ett sug att se om den sedan dess.

Tack och lov så har Optimum släppt den på R2 (med ett grymt snyggt instick, tycker jag) och det var ett trevligt återseende.

Michael York spelar sjömannen Braddock som spolas i land på en ö långt ute i helvetet. Till ytan verkar det vara en tropisk paradisö, men snart så visar det sig att doktor Moreau (Burt Lancaster) har drivit sina genetiska experiment för långt. Han har lyckats förvandla djur till bisarra halv-människor, vissa av dem lever i djungel och i grottor runt om ön.

Han styr dem med hjälp av Lagen, som ska hjälpa dem att bli civiliserade människor. Men när lagen bryts från Moreaus och Braddocks håll så blir det otrevligare på ön och våra genetiska missfoster vill inte alls hålla sig lugna...

Jo, jag tycker det är den bästa versionen av H.G. Wells klassiska berättelse. Men jag måste se om Charles Laughton-versionen för att verkligen kunna bekräfta den åsikten. Det jag uppskattar med den här är att den har en realistisk stil, en hel del handkamera och är på typiskt sjuttiotalsvis ganska gritty. Den är inte perfekt dock. Barbara Carreras roll som Moreaus adoptivdotter känns överflödig och hon gör själv en ganska usel insats. Lancaster själv är bra, men verkar lite obekväm i rollen. Istället har vi York som är en, som vanligt, mycket kompetent hjälte och bär upp människodelen av filmen.

Den egentliga huvudrollen är nog ändå make up-effekterna, som är lysande och groteska. Vissa närbilder fungerar inte alls då kameran verkar helt besatt av att leta skarvar, men majoriteten av effekterna känns kusligt realistiska. De bästa versionen är ändå de där förvandlingen precis har börjat.

PG var den rating den här filmen fick vid sin premiär, vilket i efterhand är ganska udda. Det är ingen våldsfest, men den är tillräckligt läskig och våldsam för att parental guidance ska verka lite väl lågt. Den stora finalen då varelserna attackerar Moreaus högkvarter är lysande, med en del otroliga djurstunts och extremt snyggt foto.

Troligen en film som vissa kommer att tycka är astrist, men jag tycker det är ett toppenäventyr!