lördag, januari 17, 2009

Recension: The Killer Elite (1975)



This film is a work of fiction.
There is no company called
Communications Integrity NOR ComTeg
and the thought the C.I.A. might
employ such an organization for
any purpose is, of course, preposterous.


Inspirerad av Lizzardkings lilla text om Sam Pekinpah så plockade jag fram en av hans mer illa ansedda rullar, The Killer Elite. Till ytan en typiskt sjuttiotalsrulle som vill casha in lite på Bruce Lee-hysterin, men i grunden en ganska klassisk Pekinpah-produkt med illa dolda homoerotiska vibbar, slow-motion i mängder, grabbsnack och totalt karaktärslösa kvinnor. Helt okey underhållning alltså.

James Caan och Robert Duvall spelar Mike och George, två polare som delar lägenhet, humor, äventyr och marijuana. Naturligtvis jobbar de också för ComTeg, ett privat ägt bolag som jobbar mycket för CIA. Där tar det hand om personer som måste skyddas, i vissa fall sådana som måste föras ut ur landet eller få en ny identitet i USA.

Efter en fet explosion och ett blodigt mord så går allt snett och Mike svårt skadad efter skottskador i knät och armbågen. ComTeg hälsar att han inte är önskvärd där längre, men får en bra pension. Mike är inte den som vill sitta och lata sig och arbetar hårt för att bli så återställd som han kan bli, bland annat att lära sig kampsport!

Men en dag får han får han ett erbjudande att komma tillbaka till firman, och samtidigt ta hämnd på den som orsakade hans skador. De ska skydda en asiatisk politiker, Yuen Chung (Mako) och hans söta dotter - som givetvis även hon är en mästare på martial arts! Mike sätter ihop ett team med bland annat Bo Hopkins och Burt Young, och våldet kan börja!

Jag vet inte hur det ligger till egentligen, men det känns som om Peckinpah var under kontrakt till filmbolaget att leverera en PG-film, så han filmade den på sitt vanliga sätt och försökte sedan klippa ner den till PG. Trots denna nedklippning så fick den först ratingen X i England och fick klippas ner ännu mera. Men i alla fall, trots att den är tam för att vara gamle "Bloody Sam" så är det nog den våldsammaste PG-film jag sett. Förutom en rejält köttig huvudsquib i början så är det en hög bodycount, en del squibs - även om de är väldigt trimmade - en hel del feta slagsmål och ännu mer skottlossning.

Bloody Sam verkar bekväm att filma normal action: vanliga slagsmål, biljakter, shootouts, jakter... men verkar väldigt osäker på hur han ska filma ninja-fighterna. Där blir det aldrig riktigt intensivt. Helt okey, men absolut inte lika bra som andra amerikanska försök, till exempel mästerverket The Yakuza. Den bästa actionscenen är en sekvens i Chinatown som innehåller gott om klassisk och påkostad sjuttiotalsaction, en bra biljakt och snygga San Francisco-miljöer.

Förutom att tempot sänks rejält under den tiden Mike ska rehabiliteras för sina skottskador så kan man också klaga på det som vanligt verkar vara helt förvirrat angående asiater och deras kultur. Det blandas friskt japanskt och kinesiskt, namn och fighting-stilar. Men men...

The Killer Elite är en bra film, och bra underhållning, men det känns att den kunde ha blivit så mycket bättre. Slutet är fint dock, man dumpar brudarna och sticker iväg på en båtsemester på tu man hand :)