lördag, januari 17, 2009

Recension: The Monolith Monsters (1957)


Nu kommer jag bli så där hopplöst positiv och hyllande igen, på det där sättet att folk blir misstänksamma och bara tror att jag hypar för hypandets skull. Inget kan vara mer fel, eftersom The Monolith Monsters är en av de mest klockrena och välskrivna "monster"-filmerna jag sett från femtiotalet och rekommenderas till alla, inklusive dig.

Utanför den lilla hålan San Angelo, mest känd för sin saltgruva och ett närliggande citrusplantage, så slår en meteor ner och sprider en märklig svart silkon-baserad sten omkring sig. När några märkliga dödsfall sker så börjar man undersöka stenen och inser att den förökar sig med vatten, växer till groteska storlekar och dessutom suger fuktigheten ur människokroppar så att offren mer eller mindre förvandlas till sten!

Dessa stenar växer sig skyskrapsstora och börjar ta sig ner för dalen mot San Angelo och resten av omvärlden, och nu börjar en kapplöpning mot tiden för att komma på ett sätt att stoppa dessa monolithmonster!

Här snackar vi verkligen en film som överraskar. Dels lyckas den göra svarta stenar, som absolut inte är normala "monster", riktigt farliga och dels få till en stämning och spänning som jag sett i få av dessa filmer. Jag kan inte svara på om det vetenskapliga snacket i filmen faktiskt är realistiskt, men det fungerar och det är trovärdig när man hör på det. Här måste jag också påpeka att dialogen är i en klass för sig och är långt ifrån så krystat som den kan bli i äldre filmer. Skådisarna känns naturliga och övertygande och jag köper konceptet helt och hållet.

Men vad vore ett riktigt bra koncept utan riktig bra effekter? Här har man lyckats sensationellt bra med både ljud och bild. Eftersom stenarna inte kan röra sig själv så växer de till enorma höjdar och brister av tyngden, faller i bitar och sedan växer varje bit upp på samma sätt igen. Så tar de sig framåt, i kombiantion med ett cool muller. Dessutom så passar de på att krossa något hus här och var också.

Grant Williams spelar hjälten och jag måste bara få peka att hans biografi på IMDB påstår att han var en "lifelong bachelor" och sjöng opera på fritiden. Hmm ;)

I alla fall, en intelligent och enormt välgjord "monster"-rulle genres gyllene årtionde.