söndag, januari 04, 2009

Recension: Phantoms (1998)


Jag vet inte riktigt varför Phantoms blev en sådan stor flopp och allmänt ratad av kritiker och publik när den kom 1998. Nu när jag sett om den så blir jag ännu mer förvånad, då det är en riktigt effektivt rulle med både spänning, gore och en del bra skådisar.

När systrarna Lisa (Rose McGowan) och Jennifer (Joanna Going) kommer till den lilla staden Snowfield i Colorado så finner de att i stort sett alla människor är spårlöst borta. I alla fall delar av dem. Här och var finns det något enstaka lik eller lemlästat kropp.

Några som också är lika förvånade är sheriffen Bryce Hammond (Ben Affleck) och hans kollegor Stuart 'Stu' Wargle (Liev Schreiber) och Steve Shanning (Nicky Katt). Men naturligtvis är det fortfarande fara och färde och när man hittar en hänvisning till kvasi-vetenskapsmannen Timothy Flyte (Peter O'Toole) så börjar ledtrådarna hopa sig.

Militären kontaktas, Flyte hittas och flygs dit... men det dröjer naturligtvis inte länge förrän ett okänt väsen börjar plocka dem en efter den, och dessutom påstå sig vara Gud, Satan... eller vad som passar för stunden...

Phantoms är en väldigt snygg, ganska mainstreamad, skräckfilm. Storyn är väldigt enkel och det ges inte för mycket förklaringar, utan mycket köper man på grund av att detta okända väsen verkar ha sådan enorm makt. Liksom många andra filmer som utspelar sig i småstäder så blir den nästan automatiskt kuslig. Dessutom har man lagt mycket energi på välgjorda effekter, både fysiska gore-effekter och visuella tidiga animationer som fungerar än idag.

Vissa av effekterna skulle kunna vara hämtade från Carpenter The Thing, även om de aldrig blir lika extrema. Ibland kom jag och tänka på The Mist också, men det kan lika gärna bero på småstadsmiljön. Den finaste skräckscenen är då en av karaktärerna utvecklar tentaker och börjar kravla efter två av våra hjältar. Snyggt och bisarrt.

Jag har en gång i tiden läst boken, av Dean R. Koontz, men jag kommer inte ihåg på vilket sätt boken och filmen skiljer sig åt. Det jag kan säga är att Phantoms är en väldigt kompetent film som tåls att ses om med nya ögon för de som var tveksamma en gång i tiden. Visst skådespelarna är i stort sett bara unga, fagra och hippa - men klarar sig fint mot veteraner som Peter O'Toole och Bo Hopkins.