tisdag, januari 20, 2009

Recension: Puppet Master (1989)


Puppet Master var inte den första Charles Band-producerade filmen jag såg (det var troligtvis The Alchemist eller Parasite), men det är nog en av hans skapelser som jag anser vara den mest jämna och välgjorda. Men å andra sidan så har David Schmoeller regisserat och Sergio Salvati fotograferat, Dave Allen har utfört lysande animeringar, William Hickey i en cameo och en ganska hyfsad rollsättning i övrigt.

Det börjar 1939 och två Gestapomän har spårat Andre Toulon (spelad av den lysande William Hickey), dockmakare med krafter utöver det vanliga. Han är nämligen den enda som kan göra döda föremål levande igen, vilket han har gjort med sina dockor. Det är en gammal egyptisk trolldom, och nu vill givetvis tyskarna ha tag i denna kunskap. Toulon tar dock livet av sig och gömmer dockorna och formlerna innan tyskarna hinner fram...

Nu tid, det vill säga 1989, och ett gäng personer med psykiska krafter får samtidigt visioner av ond bråd död. Detta leder dem till det gamla hotellet där Toulon tog livet av sig. Det är en kollega till dem som huserar där nu, och i tron att det är han som kallat på dem åker de dit, bara för att finna att han också tagit livet av sig. Hans fru tar nu emot dem ensam i det stora hotellet... där givetvis Toulons dockor härjar, nu väldigt blodtörstiga!

Man kan inte direkt påstå att Schmoeller hanterar historien rappt och fartfyllt, snarare är det långsamt och med en kuslig och smått obehaglig stämning. Vi är känna karaktärerna ganska bra och när de väl dör så känns det extra otrevligt. Det är många längre kameraåkningar, steadycam-tagningar och ja, den är helt enkelt lite arty mitt i all exploitation. Bäst av alla är nog, förutom Hickey i sin lilla insats, Paul Le Mat som smått lidande sanndrömmare. Han är lite udda som hjälte, och det är en kul casting och en bra karaktär.

Men de egentliga huvudrollerna är givetvis dockorna, som är riktigt välgjorda och har personlighet. För det mesta rör det sig om animatroniska dockor, men en hel del väldigt, väldigt bra stop-motion av Dave Allen kläms också in. Troligt mest av alla filmerna i serien, för sedan sjönk budgeten mer och mer och det fanns inte tid för animationer - tyvärr. Lite blod bjuds det på också, men våldet är mest slag och sparkar faktiskt. På slutet, i hissen, bjuds det på lite mer grafiska grejor - även om det känns lite trimmat.

Jag gillar Puppet Master. Det är en välgjord liten b-rulle som inte försöker vara något annat än en cool liten film. Sånt uppskattas.