torsdag, januari 22, 2009

Recension: Puppet Master II (1991)


Några år senare så var det alltså dags för en tvåa till den mycket framgångsrika ettan, och Puppet Master II lyckas - trots mindre budget - faktiskt bli betydligt mer underhållande och fartfylld. Jag tror vi ska tacka animatören Dave Allen för det, som också tog över som regissör.

Ett nytt gäng forskare kommer till hotellet i Bodega Bay och vill ta reda på varför de flesta av de förra teamet dog och deras gode vän David (dvs Paul Le Mat) blev sinnessjuk på kuppen. Men dockorna har känt sig ensamma och letat upp Toulons grav och gett honom liv igen.

Toulon dyker upp igen och vi får veta genom lite flashbacks hur han fick kunskapen att göra döda föremål levande, lite om hans karriär som dockmakare och hur han nu är besatt av att ta hämnd och dessutom gjuta nytt liv i sin länge döda fru.

Så nu får dockorna härja rejält, och denna gången har de en ny vän: Torch - en nazisoldag-docka som med sin eldsprutande arm kan tända eld på det mesta!

Tvåan är helt klart inte lika seriös som ettan, men är väldigt charmig och har betydligt mer fart. Allens stop-motion figurerar inte lika mycket länge, men det som förekommer är lysande. Däremot har de animatroniska dockorna blivit betydligt rörligare och har ännu mer personlighet. Goret är inte lika grafiskt, men det är absolut inte oblodigt.

Sedan så är det en högre bodycount, tack för det. Några ganska meningslösa karaktärer (ett redneck-par, där George "Buck" Flower spelar mannen) och en liten snorunge som gillar att piska sin G.I Joe-docka ryker med av bara farten.

Den svagare delen av filmen är forskningsteamet som är ganska trista, men välspelade. Det hela lyfts totalt av Toulon och hans mordiska dockor. Välgjord och klart sevärd uppföljare.