måndag, januari 12, 2009

Recension: When Dinosaurs Ruled the Earth (1970)


Fred akita When Dinosaurs Ruled the Earth! Neecro 10 000 BC! M'kan Roland Emmerich mata! Yo kita! Zak neecha Akhoba!

Det blonda grottnedslaget Victoria Vetri spelar Sanna, en tösabit som ska offras till solguden! Men då en kraftig vind slår ner på offerplatsen så lyckas fly och simma ut i havet. Där blir hon uppfiskat av en annan stam som tar henne hem och gör henne till en del av familjen. Naturligtvis kärar hon ner sig i den grottmannen med minst hår på bröstet, Tara (Robin Hawdon), som mer eller mindre dumpar sin brunhåriga kvinna för denna nakna uppenbarelse.

Men givetvis så jagar Sol-stammen rätt på henne och innan dess så har Taras hustru redan fått stammen emot Sanna och påstår att hon ligger bakom den olycka som drabbar samhället. Tara tror naturligtvis inte på detta, men tvingas överge sin stam för att skydda Sanna!

Men Sanna har en ovanlig gåva. Hon har blivit vän med en dinosaurie-familj och är den enda som kan styra och säga åt den största dinosaurien i området vem som chefar! Naturligtvis finns det en massa onda köttätande dinosaurier runt omkring också, så det är inte bara gullegull!

Detta är, vad jag vet, Hammers andra dinosauriefilm. Den första var One Million Years BC, som jag faktiskt inte sett, och detta ska vara någon form av uppföljare. För det mesta är det grottkvinnor i pälsbikins och perfekta vita tänder som skumpar omkring nästan helt näck. Männen också för den delen. Historien är lite banal och naiv, men fungerar bättre än jag trodde. Hela filmen är på ett påhittat språk, vilket inte är så förvirrande som jag trodde då det hela blir som Smurf-språket, det vill säga ett ord kan betyda allt och folk springer, pekar och gestikulerar ändå tillräckligt för att man ska fatta.

Höjdpunkten, och det viktigaste med filmen, är Jim Danforths effekter. Killen är en medarbetare både till George Pal och Ray Harryhausen och har solo-jobbat en hel del genom åren, för det mesta alltid med utmärkt resultat. Harryhausens ande vilar över dessa animationer, och för det mesta är de chockerande bra. Det finns en scen då en dinosaurie promenerar bakom Sanna som verkligen är sinnesjukt välgjord. Jag förstår inte riktigt hur det gått till.

Det finns några sekvenser med riktiga ödlor som är maskerade till att se ut som dinosaurier. Dessa är tagna från en tidigare dinosauriefilm, The Lost World från 1960. Kul att se hur som helst.

Inte på långa vägar perfekt, men absurt mycket bättre än nya rullar i samma genre, som till exempel den avskyvärda 10,000 BC!

Neecro Roland Emmerich!