torsdag, februari 12, 2009

Kongsploitation - En ny tid för Kong och hans apvänner


Det kanske blev lite Kong-overload under sjuttiotalet, men 1986 kom i alla fall King Kong Lives, en uppföljare till sjuttiotalsremaken. Denna gång är det Linda Hamilton som är den kvinnliga hjältinnan, men får se sig slagen av en Kong-hona! John Guillermin var tillbaka som regissör och budgeten verkade vara helt okey, men tyvärr blev det både en flopp publikmässigt som kritikermässigt. Tyvärr, för det är en bra äventyrsfilm med några traumatiska scener (när Kong äter upp en jägare till exempel) och ett starkt slut.

Tyvärr så har uselhetsstämpeln suttit i sedan dess och den har aldrig fått samma kragryckning som den första filmen. Effekterna tycker jag är betydligt mer påkostade och realistiska än många andra filmer från den tiden, med mycket välgjorda miniatyrscener och Kong-effekter i toppklass. Min favoritscen är egentligen bara någon sekund då man får se en flygbild på Kong när han springer igenom ett bostadsområde. Riktigt bra.

1992 ville Toho göra en nyinspelning på King Kong vs. Godzilla, men det var trassligt med rättigheterna och man ändrade det hela till Godzilla vs. Mecha-Kong. Men även där gick man bet, då Mecha-Kong var för lik King Kong och det konceptet skrotades och filmen blev till slut Godzilla vs Mechagodzilla II..

Sedan blev det lugnt igen, och när det väl planerades en ny Kong-film, av Peter Jackson, så kastade man den snabbt i sjön då nyinspelningen av Mighty Joe Young floppade och den amerikanska Godzilla-filmen inte gick så där toppenbra heller.


När Peter Jackson äntligen så fick chansen att göra sin version av King Kong så ställde sig folk skeptiska, och det är något som varar än idag. Filmen öppnade svagt, men blev starkare och starkare och drog till slut i någon halv miljard dollar eller liknande. Långt ifrån vad bolaget förväntade sig, men ändå en mycket stor succé. Det är verkligen en toppenfilm, trots längden, och Jackson vräker på med absurt mycket drama, action och monster. Kong är den här gången helt animerad och det är chockerande bra, helt och hållet övertygande – men mycket beror på Andy Serkis utmärkta kroppsspråk.

En av höjdpunkterna är ravin-scenen, vars orginalscen blev bortklippt ur den första filmen, men här är återskapad i modern form med helt vansinnigt groteska monster. Något som man också tog sig tid med under den här filmen var att med stop-motion och gammal teknik återskapa, som man tror sig den ha sett ut, orginalscenen från 1933. Denna finns att beskåda på den fina special edition-utgåva av orginalfilmen. Man har lyckats återskapa känslan av Willis O’Brien och äventyrskänslan från den första filmen på ett fenomenalt sätt.

På tal om kul detaljer så ska det väl också nämnas att den show som framförs på slutet, inklusive musiken, nästan är en kopia av original-infödingarna från orginalfilmen. Infödingarna på Skull Island är kanske seriens bästa. De känns som en inavlad blandras, rynkiga och fula och väldigt primitiva. Tyvärr så lär man aldrig riktigt känna dem på samma sätt som i de äldre filmerna, och de försvinner ur handlingen väldigt snabbt. Men den tid vi får se dem så känns det som att stiga rakt in i en skräckfilm, eller en italiensk kannibalfilm. Eller någonstans i däremellan.


I samband med King Kongs premiär så släppte The Asylum en King Kong-rip off också, King Of The Lost World. Officiellt bygger den mer på Arthur Conan Doyles The Lost World, men inkluderande av en King Kong-aktig apa och en titel och releasedatum som lustigt nog sammanföll med Peter Jacksons Kong-film säger något annat.

Förutom de filmer som jag har gått igenom så förekommer det faktiskt en del animerade produktioner där mellan, TV-serier och filmer. Men eftersom animation rent generellt, med väldigt få undantag, inte intresserar mig så har jag varit fräck nog att hoppa över dessa.

Hoppas ni förstår mig.

Men i alla fall… Det här var den fjärde och sista delen i min genomgång av Kongsploitation från 1933 till 2005. Det är kanske inte direkt ett ämne som intresserar allt för många, men jag hoppas att det kunde ge något, och kanske användas som en liten referens när ni känner sugen efter en jätteapa eller två.

/Fred