torsdag, februari 19, 2009

Recension: Cobra (1986)


Cannon Films och dess gudar Golan och Globus producerade inte bara filmer med Bronson och Norris, de bjöd också världen på filmhistoriens största egotripp, nämligen Cobra. Det är svårt att tycka illa om Cobra, i alla fall om man blundar för Stallones uppenbara förälskelse i sig själv och sina talanger och bara njuter. Han spelar i alla fall Cobretti, en snut med skäggstubb, gigantiska solglasögon, ovårdad hår, en tändsticka i mungipan, jeans tajtare än vad Chuck Norris ens kan föreställa sig och naturligtvis illa omtyckt av sina chefer.

The Night Slasher härjar i Los Angeles, men det är inte bara en person som skär och hugger ihjäl oskyldiga offer, det är en hel armé av seriemördare som av någon obskyr anledning har fått för sig att de är framtiden. Jaja. Det börjar med att en slemmig latino, vad annars, börjar terrorisera en matvarubutik och blir nedskjuten av Cobra tills att Ingrid Knudsen (Brigitte Nielsen) blir vittne till något som kan identifiera mördaren... och sedan är actionscenerna igång. Det är egentligen ingen speciell story. Den är ofantligt tunn och filmen är knappt en timme och tjugo minuter - och då är den oklippt!

Cobra får i uppgift att fånga The Night Slasher... och det gör han med besked! Och massor av våld!

Stallone gestaltar egentligen en testosteronfylld italiensk Dirty Harry här, vilket man vet redan från början vars inledningen med monologen och pistolen refererar till inledningen av mästerverk Magnum Force. Stallone har sedan rollsatt Andrew Robinson och Reni Santoni i stora roller, och båda har stora roller i den första Dirty Harry-filmen. Att den sedan handlar om en snut som går sin egen väg och fäller smarta oneliners är bara grädden på moset.

George P. Cosmatos har regisserat och han var på sin tid den absolut bäste actionregissören. Han var i alla genrer en utmärkt regissör, men han hade en talang för vilda, spektakulära och våldsamma actionscener. Här är det vräkigt, påkostat åttiotal och han briljerar i allt från slagsmål, shootouts och biljakter. Det är mycket fisheye, neon och snygga vinklar. Biljakten är en av mina favoriter med massiva stunts i ett soligt LA.

Tyvärr är filmen inte så blodig som man skulle kunna tro med sitt extrema budskap om att våld löser allt, men det hindrar inte att sadismen och slakten är långt borta. Jag kan tänka mig att många censorer och moraltanter satte kaffet i vrångstrupen när de såg den här filmen. Cobra är måhända ingen banbrytande film, men det är en film kalasfylld med våld, action, fåniga oneliners, tajta jeans, skamlös produktplacering, rosa peruker, softrock och power ballads, klyschiga karaktärer och fantastiska production values.

Tål alltid att ses om.