fredag, februari 20, 2009

Recension: Hands Of The Ripper (1971)


Jag skulle kunna skriva en artikelserie om Jack The Ripper-filmer, precis som jag gjorde om Kong-filmerna för ett tag sedan. Men det orkar jag inte. Hands Of The Ripper är en av mina favoriter i Ripper-filmografin, trots att den egentligen inte direkt har något med gamle Jack att göra. Istället börjar filmen med att Jack blir jagad av en aggressiv folkhop genom Whitechapel, han kommer undan och tar sig hem till sin familj. Där mördar han sin fru och dör själv i en brand som uppstår.

Men hans dotter Anna (Angharad Rees) överlever, och hon kommer för evigt att vara störd av det som hände henne. Nu har hon vuxit upp och är omhändertagen av ett kvinnlig medium som använder henne för att bluffa sig igenom seanser. Vid en av seanserna så medverkar doktor Dr. John Pritchard (Eric Porter) och han fattar ett intresse för den udda unga kvinnan.

När det kvinnliga mediumet blir mördad så misstänker att Pritchard att det är Anna som ligger bakom, eller har något med saken att göra. Men han inser inte att hon är besatt av det som hände henne som barn och att det finns två saker som kan trigga henne att bli en brutal mördarmaskin: reflexer i glas... och en kyss på kinden...

Det här är en rulle som brukar få väldigt varierade recensioner. Själv tycker jag det är en av de starkare Hammer-produktionerna från den här perioden. Den har inte direkt något högt tempo, men den har istället en fin stämning, snygga miljöer och bra skådespelare. Det är en udda blandning av seriös drama, psykoanalys och ett par väldigt blodiga mord.

Regissören heter Peter Sasdy och var en fantastisk kille som kunna filma en tvättsvamp och få fram stämning. Här går han på en semi-realistisk stil, en del handkamera, lite gråare och ruggigare miljöer och dialog som känns lite mer avslappnad än vanligt. Skådespelarna är toppen och Angharad Rees är speciellt kuslig som Anna. Det är också en av de mer grafiska Hammer-filmer jag sett. Morden är inte så många, men två av den är rejält blodiga. Scenen med hattnålarna genom handen och in i ansiktet är en klassiker.

Bra mysrulle helt enkelt.