fredag, februari 06, 2009

Recension: Humanoids from the Deep (1980)


Jag har sett Humanoids From The Deep många, många gånger genom åren. Främst via min gamla holländska kassett under titeln Monster, men det är givetvis orginaltiteln som är den bästa och coolaste. Humanoids är faktiskt inte den mest helgjutna monsterfilmen där ute, men den är så fullspäckad med spektakulära scener och schysta skådisar att det är svårt att inte förälska sig i den.

Det som tilltalar mig mycket är att den känns storymässigt känns som en femtiotalsfilm, även karaktärerna är samma typer som på den tiden, men istället för att försöka vara subtil med terrorn så fullkomligen vräker man på med blod, gore, naket, monster-våldtäkter, explosioner och rallarsvingar! Den är nästan skamlös i hur den bjuder ut sig! Nä, den är inte "nästan", den bjuder verkligen ut sig som en rumänsk tjugodollarshora! Och den skäms inte för det en sekund.

Bäst av alla skådisarna är givetvis Doug McClure, som troligen föddes som filmhjälte och kanske har mest erfarenhet bland skådisar att fightas mot gummimonster. Här har han blivit lite äldre, lite tjockare, men lika cool och charmerande som vanligt. Jag skulle kunna se hundra filmer med Doug i rutig skjorta och redneck-väst! Hans kollega i monsterslakten är den ljuvliga Ann Turkel, som den tuffe och självständiga Doktor Susan Drake. Vic Morrow gör en paradroll som den rasistiske fiskargubben Hank Slattery, komplett med en schyst krullfrisyr och en sådan där trevlig lite för lite mössa på huvudet som alla fiskare och smugglare har på sig i filmer.

Från början så blir det nästan en slasherstämning över filmen, då mutanterna jagar tonåringar och sliter dem i stycken - samt har sex med vissa av dem. Liksom många andra Corman-filmer så finns det också ett miljöbudskap, som här dock överskuggas av den nästan pornografiska fascinationen att visa offrens bröst! Huvudrollerna, förutom Doug, är givetvis fiskmutanterna. Det är ett gäng gummimonster med bisarra fiskhuvuden, en del har låååånga armar, en del korta svansar, en del långa och alla verkar vara inriktade på att döda, Döda, DÖDA! Det sprutar mycket blod - som fontäner - och många offer blir upprispade på de mest groteska sätt. I den stora finalen, som vi alla älskar, så anfaller mutanterna en fiskfestival eller nåt sånt och dödar dussintalsmänniskor. En snubbe får huvudet avslitet till exempel. Som avslutning så får vi även se något som Corman upprepade i flera av sina åttiotalsfilmer, ett monster som sliter sig ut ur magen på en gravid kvinna.

Humanoids ursäktar inte sin exploitativa känsla. Den är stolt och vulgär, och vem kan egentligen motstå sånt?