onsdag, februari 25, 2009

Recension: Showdown in Little Tokyo (1991)


Showdown in Little Tokyo känns som det sista av det glada åttiotalet, fast den hade premiär 1991. Dolph Lundgren var på höjden av sin karriär, Brandon Lee började precis bli superstjärna och Mark L. Lester var redo för ännu en våldsorgie á la Commando. Den är under en och tjugo i speltid och består av en räcka våldsamma actionscener som för den tunna handlingen framåt. Just det ja, handlingen...

Brandon spelar Johnny Murata, en ung entusiastisk ytlig och skojfrisk LA-snut som blir partner med den Japan-fixerade västerlänningen Chris Kenner (vår egen Dolph givetvis). Deras område är Little Tokyo och det är Dolph som är experten på den asiatiska kulturen. Men en ond japansk gangster, spelad av min favorit Cary-Hiroyuki Tagawa, har börjat ta över hel stan och Chris och Johnny måste slå tillbaka och döda lite skurkar.

Handlingen är extremt tunn och det är egentligen bara en räcka actionscener om vart annat. Lite fighting, lite shootouts, lite tortyr, lite gore, lite mer fighting och nån explosion. Det rör sig givetvis om 100 % knasig underhållning och någon logik finns väl inte direkt. Johnny och Chris mörsar sig igenom brottslingarna utan någon större pardon eller kommentarer från chefer och myndigheter. När Dolph dödat en skurk genom att genomborra honom med ett samuraisvärd och spetar honom på en roterande fyrverkeripjäs som sedan exploderar så applåderar lokalbefolkningen prydligt. Som det ska vara.

Höjdpunkterna är många, allt från en total massaker inne på ett japansk badhus till att Dolph ensam tar sig an en hel gangstervilla (han promenerar bland annat rakt igenom ett panoramafönster utan en enda skråma). Fighterna är fina och Dolph får tillfälle att visa sina talanger. Det enda som ser lite fånigt ut vid närmare analys är när Dolph kickar sig över en sportbil, eftersom han uppenbarligen står ett par meter bakom bilen och blir en pyssling i samma stund som han flyger över bilen.

Dolph och Brandon har en bra kemi ihop och jag slår vad om att hade Brandon levat idag så hade de gjort minst en film till ihop. Kanske någon buddy-movie inspelad i Bulgarien eller nåt. Det hade varit trevlig. Jag älskar Showdown in Little Tokyo och den blir ännu bättre då den är så kort, men är så fullspäckad med våld och action. Vågar jag säga att det är en klassiker?