måndag, februari 16, 2009

Recension: Ten To Midnight (1983)


Jag gillar verkligen Ten To Midnight, trots att det varken är Golan/Globus eller Bronson bästa rulle. Bronson är bra, men verkar inte riktigt ha hela hjärtat i produktionen till exempel. Men vad gör det när det är en utmärkt sleazig och snygg thriller, på det där sättet om filmern bara kunde vara på åttiotalet. Gene Davis spelar Warren Stacy, en stilig men oerhört perverterad seriemördare som gillar att klä av sig näck och hugga sönder kvinnor. Karaktären är uppenbarligen inspirerad av Ted Bundy och Richard Speck och Davis gör en fantastisk roll. I alla fall så handlar filmen också om Bronsons relation med sin dotter, som aldrig har varit den bästa, samt att han fått en ny partner: den unge och smarte Paul McAnn (Andrew Stevens - som senare troligen blev den största producenten av DTV-filmer i världen, skyldig till mången rulle med Seagal, Snipes och Lundgren).

De är verkligen Stacy på spåren, men han slipper alltid undan och det hela slutar med att Bronson planterar bevis på en brottsplats för att äntligen få Stacy inspärrad. Men han ångrar sig, speciellt på grund av den ärlige McAnn, som erkänner sitt brott. Han får sparken, men det hindrar honom naturligtvis inte från att fortsätta sin jakt på mördaren...

Det är en snygg liten thriller vars egentligen enda "catch" är att mördaren är spritt språngande naken och att det bygger väldigt löst på några riktiga seriemördare. Men den innehåller hyfsat med mord, inte speciellt blodiga sådana ska tilläggas, enorma mängder naket och en historia som inte blir tråkig. Bronson verkar lite disträ faktiskt och han har inte sin vanliga närvaro. Bäst är Gene Davis som lägger ner mycket energi på att få till en bra karaktär och som offrar sig mycket för filmen. Lisa Eilbacher som Bronsons dotter är bra och likaså även Andrew Stevens.

Mindre roller ser vi även Wilford Brimley och Geoffrey Lewis, och speciellt den senare är bra. Som ni ser så tycker jag detta är en mellanfilm i allas karriär utom Davis, som antagligen här har sin karriärs höjdpunkt.

Förresten, tryck på affischen här uppe och håll med om att det är den fulaste affischen ni sett? Jag gillar att man låter mördaren (tror jag, teckningen är så ful) och hans armar bilda visarna på en klocka där i bakgrunden ;)