tisdag, mars 03, 2009

Hårdsminkade röksvampar

Det samlas utanför vår port, jobbets port. En rökande massa av småbrudar från Atletica gymnasiet. Som en hårdsminkad röksvamp med en och annan manlig kantarell med byxhäng ner till knäna. I sitt eget spott så vadar de fram bland resterna av sina mandariner, fimpar och fuktiga ryggavtryck mot fönstret. Man får snirkla sig ut, som om man vore en virknål genom undermåligt garn. De är av de där sällsamma släktet av människor som inte kan gå på rad, utan väller ut på bredden som den ena klonen efter den andra. Alla arbetar för att vara "sig själv", men ser ändå identiska ut. Som popvänster-muppar, högerapor och egentligen vilken grupp av människor som helst. Kampen för att vara unik resulterar bara i en oblyg stilkopiering. Jag påstår inte att jag är bättre själv, som den svartklädda kulturmiffo-wannabe jag är.

Jag tror att vårt jobbs portuppgång är ett utmärkt ställe att skydda sig från den kyliga vinden och den minst sagt oregelbundna nederbörden. Men jag vet inte hur hippt det är att stå och röka nedanför våra logotyper egentligen. Det är som att hänga utanför Pressbyrån och tro att det streetcred eller nåt sånt. Fast å andra sidan, ett hus fyllt av arkiveringsmänniskor, budfirmor och revisorer kanske är jävligt coolt i den åldern. Coolt nog att stå och röka utanför.

Eller är det bara en protest? Nä, det är det inte. Det är ett typiskt flockbeteende, som apor, som människor, som får som whatever. Alla som vill hänga i flock utan att de vet varför. Sedan om det är utan Debaser, Sturecompagniet eller ett av världens största arkivföretag gör nog inte så mycket...