måndag, mars 16, 2009

Jag såg om Festen igår...


... och Thomas Vinterbergs film är verkligen en av de bästa danska filmerna jag sett. Den är så bra att svenskar brukar kalla den för "dansk-svensk" för att kunna få ta en del av äran, men sanningen är att den är så dansk som den kan bli och skulle aldrig kunna vara gjord av svenskar - varken framför eller bakom kameran.

Förutom den chockerande historien om Christian (Ulrich Thomsen) som på sin fars sextioårsfest berättar om de övergrepp som han och hans nu döda tvillingsyster utsatts för så känns den i mångt och mycket som en dekonstruktion, en total sågning, av högern och borgarpacket där ute.

Det är inte någon hemlighet att familjen är så höger som den kan bli och Thomas Bo Larsen rasistiska fyllevisor skapar ännu ett lager av överklass-svineri (oavsett politisk inrikning) som vi inte sett sedan Badjävlars tid. Att det är tjänarna i hushållet som konspirerar med Christian gör det extra tydligt. Kocken styr och ser till att hans personal gömmer alla bilnycklar så att släktningarna inte kan ta sig därifrån innan Christian fått ta ut tjugo års övergrepp på sin till en början oförstående far.

Men den värsta scenen är när modern håller ett tal och komplett klappar sin sårade son på huvudet med sina arroganta och översittande utläggningar om att han inte kan hålla isär fantasi och verklighet. Trots att hon vet vad som hänt.

Vansinnigt bra film som visar att med ett bra manus så kvittar det totalt vilken teknik man använder för att genomföra sin vision.